En förnämlig farled i dåtiden

Så här på årets första skälvande timmar visar jag idag en bild som efter en oljemålning blev ett vykort. Det var söderköpingskonstnären Hans Högberg som med färger och penslar lät måla Söderköping, som det kan ha sett ut omkring år 1850. Vi ser stadsbilden med enkla, låga trähus; några tvåvåningshus syns nära Rådhustorget. Storån rinner så sakta genom staden, som den gjort i hundratals år och gör så även idag tack vare mer vatten i reservoarerna. Säkert många småbönder som med oxars hjälp ser till att markerna blir uppodlade. Där borta vid Söderköpings brunn ryker det ur skorstenen, badhuset är i full gång med stärkande bad. Bossgård, den gamla kungsgården, ser vi strax bortom kvarnen i ån och de bägge kyrkorna med sina ålderdomliga gavlar. Men en sak slår mig: Ramunderberget är ju alldeles kalt! Det finns en förklaring: De träd som fanns där tidigare och som sedan vuxit till timmer har istället blivit hus nere i staden och hus behöver ju bränsle i form av ved. Och boskapen släpps fritt uppe på berget med omnejd. Vi tackar vår förnämlige konstnär för detta och många andra fina Söderköpingsmotiv han kom att skapa. På Göta kanal, tämligen nybyggd, syntes en och annan båt; det skulle ta lång tid innan turisterna kom att utnyttja den förnämliga farled. Och du, om knappt fyra månader öppnar den igen!