Drothem en egen socken

Året var 1921 och sommarvärmen dallrade i de gamla kvarteren i Drothem, Söderköping. På den tiden var Drothem en egen socken och det dröjde till 1952 innan den och de närliggande socknarna upptogs i Söderköpings stad. Kullerstensgatornas slitna stenar efter vagnar och kreatur syntes här liksom överallt i staden, djurhållningen var ju allmän och fortfarande gavs vatten till djuren från Storåns vatten. Hörnhuset till vänster kommer senare i historien att kallas " Lottagården " och innergårdarna vid de gamla husen pryddes då, som nu, av blomsterprakt. Stockrosor med de mest fantastiska färger syntes överallt. Kom hit i sommar käre läsare och njut av dessa blommor som fortfarande finns i mängder i kvarteren! Den stora lyktan skänkte säkert ett trivsamt ljus i den mörka årstiden, men ännu lyser solen länge denna dag för så länge sedan. Det större huset till höger ser ut att inrymma flera familjer, fönstret närmast gatan står öppet och den tunna gardinen böljar långsamt i den svaga vinden från sydväst. En kvinna rör sig därinne;" Vem är det, vad vill ni?" Jag förklarar mitt intresse för "det gamla" och närmar mig sakta. " Det gamla, jo jo, nog är det gammalt ska han veta," säger hon tyst. Vedspisar, dålig isolering och naturligtvis utedass på gården där latrintömmarna har ett tungt och lortigt arbete att utföra med jämna mellanrum. Detta hus rivs så småningom för att ge plats åt ett modernare på 1940-talet och 1993 byggs åter en ny bostadslänga här. Undrar just hur här ser ut om 100 år? Jag blir bjuden på en kopp kaffe av den vänliga kvinnan och drar mig så sakteliga nedåt staden där nya spännande vyer väntar.