"Di speler ju så gudomligt"

Den här morgonen på Ramunderberget syntes solens strålar mellan tallarna och serveringen hade precis öppnat för dagen. Man väntade som vanligt på att orkestern som musicerade på Brunnen skulle intaga den lilla scenen lite senare på förmiddagen, berget med omgivningar skulle sedan ljuda av ljuvliga toner från klarinetter, trumpeter och bastuba. ”Ja tänk, di speler ju så gudomligt vackert di där kara i sine fine kostymer!" Det är en av servitriserna på serveringen som ger uttryck för sin beundran. Detta med musiken var ju ett inslag som förgyllde tillvaron uppe på berget sommartid och många brunnsgäster, även stadsbor förstås, tog sig gärna en promenad hit upp för att dricka kaffe med gott kaffebröd därtill. För barnen en läsk från ett av bryggerierna därnere i staden. Och allt måste ju bäras hit upp, vattnet med hjälp av ett ok, en anordning som lades över axlarna med järnkrokar som hinkarna med det kalla klara vattnet bars upp i. Av detta vatten sedan det goda, heta kaffet som gärna dracks på bit och med fördel på fat. Och barnen, många barfota från tidig vår till senhöst, lekte i berget och i den fina skogen runt om kring. ”Jag ska plocke kottar å sen ska vi leke lagård”, säger den lilla tösen med korgen. Och nu kom de första gästerna för dagen, en familj hitrest med båt från Stockholm och hela dagen,ända tills solen gick ner, skulle folk ta sig hit upp till serveringen på berget. Året skrevs 1897.