Vi befinner oss i dag i Brunnsparken vid Söderköpings brunn och här har samlats många människor för att; dels lyssna på den förträffliga brunnsorkestern, och naturligtvis bara sitta ner och samtala med varandra. Ingen väderleksrapport fanns än att lyssna på då radion skulle vänta på sig ytterligare några år framåt i tiden då vi här skriver år 1918. Men väder blev det ju i alla fall och man gjorde inte så stor sak av det, var det varmt så var det varmt och regnade det så var det inget mer med det! Men den här dagen sken solen från en klarblå himmel och på bänkarna i parken
pratades det! Vi lyssnar på damerna vid en av bänken: ”Ja, ni förstår att jag hade ju syjunta i går men det blev inte så lyckat som jag hade trott.
– Nå, vad hände då, undrar en av väninnorna med stora ögon.
– Jo alla var ju där så vi hade ju ingen att prata om! Konstapeln i närheten kan ju inte undgå att höra samtalet och kämpar för att inte falla i skratt. Skulle se ut det med en skrattande polis, nej här är det allvar och ordning som gäller!
I Söderköpings tätort bor här ungefär 2000 personer vid denna tidpunkt och 4-6 patrullerande polisen syns på våra gator, i dag 2016 bor här över 7000 personer och personligen har jag sett två poliser under hela sommaren, patrullerande från kontoret till bilen. Ja, tider förändras!
Vår konstapel syns med pickelhuva, eller hjälm och beväpningen är sabel. Syrtuten, eller uniformsrocken, syns skuren med två knapprader.
Eftersom trafiken i staden är minimal är anmälningar ännu obefintliga; nej mindre stölder, borttappade saker och inte minst fylleribrott hör till den allmänna oordningen. Och då vid marknaderna, upplyser den stiliga konstapeln. Men då jädringen brukar det vara fullt i kurran på rådhuset, myser han och tvinnar mustaschen. Och från musikestraden hördes brunnsmusiken.