I närheten av den nybyggda lilla kyrkan vid Söderköpings brunn ser vi idag denna vackra paviljong, kan det ha varit den allra första musikpaviljongen? Eller var det ett ställe där brunnsgästerna kunde få lite skugga då den heta sommarsolen stod högt över vår stad detta år 1895. Just denna modell av paviljong kunde också ses uppe på Ramunderberget, vid de små tjärnarna där fridens tallar susade så vilosamt för själen. Grusgångarna var i alla fall krattade och fina, växtligheten frodades med rosor och annat fröjdefullt i buskar och på mark. I närheten sågs Storån med sitt vatten som rann så stilla, jodå; här fanns både braxen, ål, lax, gädda och abborre förstås. Visst blev det en och annan firre som kunde stilla hungern för någon längre upp i staden då dessa tider sannerligen inte var lätta! Då vår stad bara några år tidigare begåvats med järnväg och station uppe vid Norrtull har detta betytt en enorm framtidstro för Brunnen, ja hela staden. Och vem vet, kanske just här vid den vackra paviljongen skulle en orkester snart spela upp de mest tjusiga melodier som var populära just då, den här sommaren för så länge sedan. ”Visst är parken fin”! utropar mannen längre bort. Ja, tänker jag, måtte denna park få vara en park i evighet...
Den första musikpaviljongen?
Foto:
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!