Redan vid fyrasnåret på morgonen begav man sig ut i naturen, i detta fall för att fira gökotta. Finkläder gällde och musikinstrumenten följde naturligtvis med, det tvåradiga dragspelet tillsammans med fiolen skänkte ljuvliga toner och melodier i den fagra försommarmorgonen.
Sångerna avlöste varandra och för några timmar glömdes de hårda tider som samhället vid den här tiden erbjöd; året var nämligen, som det står skrivet på baksidan av detta vykort: 1918. Och det står också skrivet med blyertspenna: "Vi firar gökotta" så det råder alltså inga tvivel vad som här händer.
Jag skulle tro att själva gökottan är avklarad och man samlas någonstans i närheten av Ramunderberget för att fortsätta umgås och bara ha det trevligt. Det kanske är söndag och ledighetsdag, en del i församlingen tycks ha bildat par och snart kommer säkert familjer att skapas med eget boende och så småningom, egna barn. Och precis som i kväll i maj 2018, gal göken som var en västergök det vill säga en bästergök. Och sångerna som hördes den där morgonen var dom samma som vi idag kan förgylla sommaren med: I sommarens soliga dagar, Jänta å ja, Det gingo tre jäntor i solen och; naturligtvis: Här är gudagott att vara!