Det hördes taktfasta rop ifrån brunnsområdet denna midsommarafton i Söderköping för ganska precis 100 år sedan. Det var midsommarstången, vackert prydd med allehanda sommarblomster; bland annat prästkragar, klöverblommor, smörblommor, midsommarblomster och allt detta på en ståtlig, hög björklövsklädd stång. Hur länge denna tradition förekommit på Söderköpings brunn vet man inte med exakthet, men säkert från idag räknat i flera hundra år. Med stöttornas hjälp och många starka armar står den snart där, fast förankrad, vår blomsterstång som får symbolisera att sommaren nu står i sin fagraste skrud. " Vi utbringar ett fyrfaldigt leve för denna festlighet här i Brunnsparken!" Det är själva lekledaren, tillika kapellmästaren för musikkapellet, som äntrar scenen på den fina paviljongen och snart bildas ringar med folk som deltager i de välkända sång-och danslekarna: Så väva vi vadmal, Flickorna de små uti dansen de gå, Jungfru, jungfru, jungfru jungfru kär. Vidare naturligtvis: Och flickan hon går i ringen med röda gullband och alla de andra danslekarna som hör till. Estraden badade i kvällssolen och snart spelade kapellet upp till underhållning och några syntes
bjuda upp till dans på den krattade grusgången. Och i den ljusa sommarnatten plockades det av flickorna de sju blomstren som vid läggdags skulle läggas under huvudkudden. Kanske skulle sedan drömmen om den tillkommande slå in, vem vet? Vår tradition är stark och idag firar vi midsommar på ungefär samma sätt som då. En skillnad är förstås att ljudet fick man stå för själv där på estraden, högtalaranläggning kommer senare i historien. Jag önskar Dig käre läsare en angenäm midsommarafton och återkommer med mera bilder från Söderköping i augusti månad.