Just nu spelas La cage aux folles på Östgötateatern och Folkbladet har fått följa med de som arbetar bakom scen för att se hur en föreställningskväll ser ut för dem. Där arbetar två scenmästare, en rekvisitör, två påklädare, två perukmakare och en handfull tekniker som sköter ljud och ljus bland annat.
Under föreställningens gång rör sig scenarbetarna och aktörerna likt ett kugghjul, där kuggarna följer varandra och får maskineriet att snurra. Varje kväll går de i ett outtalat mönster och schema, för att inte vara i vägen för varandra.
– Det är skönt när de här mönstren kommer, det brukar ta till någon vecka efter premiär innan man lärt sig dem. Sedan kommer man till en hållplats och efter det gör man allt snabbare och snabbare, säger Marina Andersson, påklädare.
Hon och Eva-Carin Sjöholt, den andra påklädaren, har en loge strax intill ingången till scenen där några av de snabba bytena genomförs. De andra snabba bytena görs i kulisserna längs med ytterkanterna av scenen.
– Dansarna har en del snabba byten så de behöver ha något ställe nära, säger Eva-Carin Sjöholt.
Hon visar runt i logen. Längs med väggarna hänger klädställningar med några av alla de färgglada kostymer som används i föreställningen och på golvet står skor uppradade.
De båda påklädarna har varsin lista som de följer under kvällen med alla byten som ska göras och vilka kostymer det gäller. Dessutom blir det nästan alltid en sida i blocket med anteckningar på sådant som behöver fixas till nästa kväll.
– Vi har också en symaskin här om det är något som vi behöver fixa direkt, säger Eva-Carin Sjöholt.
Under delar av föreställningen kan arbetet vara lugnare. Scenarbetarna står då i kulisserna och tittar på föreställningen, eller dansar, sjunger eller klappar med till musiken. Men många delar består också av de snabba bytena. Dekor, kostymer, peruker och rekvisitan ska bytas. Påklädarna och perukmakarna är snabba och kan ändra utseende på aktörerna på mindre än en halv minut. Skådespelaren Pontus Plænge har i slutet av kvällen ett snabbt byte där han springer ut från en scen, för att vara tillbaka inne i rampljuset 27 sekunder senare och har då bytt om helt.
– Det är lite kritiskt, men det har inte hänt att jag inte har hunnit. Ibland får jag ta på mig kavajen inne på scen. Men det är roligt med de snabba bytena. Efteråt känner man: Yes, nu gjorde vi det igen, säger Pontus Plænge.
– Man drar en lättnadens suck varje gång, instämmer Eva-Carin Sjöholt.
Vid de riktigt de riktigt snabba bytena kan det vara flera som hjälper en aktör. Klänningen som ska användas ligger redan preparerad på golvet, formad som en ring när dansaren kommer ut från scenen. Dansaren slänger då snabbt av sig kostymen som inte längre ska användas och kliver i klänningen, för att dra upp den. Samtidigt som en av påklädarna drar upp dragkedjan på ryggen tar perukmakaren av dansarens hatt och sätter på en ny peruk. Påklädaren hjälper därefter dansaren på med de nya skorna och sedan är det dags för entré igen. Allt går mycket fort. I vissa fall får dansaren också ha fokus på sången under det snabba bytet, eftersom han eller hon har en körinsats i det som sker på scen.
När det är som mest hektiskt för rekvisitören Karin Jagerfelt springer hon fram och tillbaka mellan de båda sidorna. Först kan hon ställa ut en klocka på ena sidan av scenen, för att springa bakom den bakre fonden och över till andra sidan för att byta duk på ett bord som sedan ska in. Därefter ska hon tillbaka för att ta emot en bricka som då ska ut från scen.
– Innan man lär sig mönstret blir det en hel del spring i onödan, säger Karin Jagerfelt.
Scenmästarna däremot har en varsin sida som de har hand om, även fast de emellanåt springer över till den andra sidan för att hjälpa till.
Trots att de som arbetar i kulisserna är med under hela kvällen och står precis utanför scenen en stor del av föreställningen, vet de inte alls så mycket om vad som händer inne på scen.
– Det kan hända att man tittar ut under en repetition eller så, men någon färdig föreställning får vi aldrig se. De stora dansnumren är något som jag gärna skulle vilja se, säga Karin Jagerfelt.
– Det blir en vana. Vi är specialister på att avgöra om det bli bra från sidan, säger Per Löfgren, scenmästare.
De båda håller med om att ju mer de har att göra, desto roligare är det att arbeta med föreställningen.