Johan Wennström försvarade sin avhandling i statsvetenskap "Interpreting Policy Convergence Between the Left and the Right: Essays on Education and Immigration", som undersöker centrala delar i socialdemokraternas och moderaternas skol- och migrationspolitik, på fredagen på Linköpings universitet.
Sammanfattat kan man säga att han kommit fram till att höger och vänster i svensk politik inte är de motpoler som man oftast tror. "På flera politikområden har S och M konvergerat och blivit allt mer lika varandra", kan man bland läsa i det pressmeddelande som universitetet skickade ut för att uppmärksamma avhandlingen.
Höger och vänster använder olika ord, men att det i praktiken är väldigt lika, menar Johan Wennström.
Det han undersökt är partiernas inställning till lärarnas inflytande i skolan sedan det sena 60-talet, regelverket för skolkonkurrens, kunskapssynen i skolan sedan slutet av 40-talet och de senaste årens flyktingmottagande. Slutsatserna, menar han, kan utsträckas till andra områden, som försvars- och socialpolitik.
– Bilden av S och M som naturliga motståndare är inte lika övertygande i dag som den kanske en gång var. Jag menar att båda partierna kanske snarare ska ses som olika uttryck för en och samma politiska kraft.
I avhandlingen menar han att både S och M i grunden har delat en gemensam moraluppfattning som framför allt betonar individens frihet, medan andra moraliska värden tonas ned. Den verkliga motsättningen i svensk politik går därmed inte mellan höger och vänster utan snarare någon annanstans.
Han använder metaforen med ”rävar”, som är måttfulla och kan ha flera olika infallsvinklar, och ”igelkottar”, som är mer enkelspåriga och satsar allt på ett kort.
– Kanske finns den största skillnaden mellan moraliskt liberala igelkottar och konservativa rävar, säger Johan Wennström.
Han refererar till flyktingkrisen 2015 där S och M varit överens om ett öppet och liberalt flyktingmottagande. Även den senaste regeringsbildningen berörs:
– Där delades riksdagen till slut upp i ett mer liberalt block med både vänster- och borgerliga partier och ett mer konservativt block. Sen är det en öppen fråga vart Moderaterna tar vägen i framtiden, de kan gå åt båda hållen.