Man kunde se ljuset från Norrköping där ute från en obestämd plats på Vikbolandet. Blicken svepte över det mörka vattnet. Spaning efter U-båtar? Efter grodmän? Det var 1984 eller 1985. En tid då blicken var riktad mot vattenytan. En tid då öronen lyssnade efter ”onormal aktivitet”.
I dag är Paul Håkansson vd för Östgötatrafiken. Men under i stort sett hela 1980-talet var Paul Håkansson stamanställt befäl inom den svenska armén. Han var placerad på A1 i Linköping. Han beskriver årtiondet som en tid av hög medvetenhet. Om du var inom försvarsmakten.
– Civilbefolkningen däremot hade en rätt naiv inställning till hot mot rikets säkerhet. Vi inom armén hade som uppgift att hålla reda på polska tavelförsäljare och ryska lastbilar. Vi var övertygade om att de sysslade med kartläggning. Bland annat av piloter, säger Paul Håkansson.
Paul Håkansson kände sig själv aldrig orolig. Även om han själv några gånger var ute på uppdrag där man hade skarp ammunition med sig. Han vill inte berätta exakt var. Men någonstans utefter Östgötakusten fanns det indikationer på att det kanske förekom sabotage av radar. Men det avlossades aldrig några skott.
– Det är klart att nerverna var på helspänn då. Men det hände ingenting, säger han.
Men även om Paul Håkansson inte var med om några direkta händelser som kunde härledas till hot från ”främmande makt” så var det ändå en snackis bland stamanställda. Det hände saker runt om i Sverige. Framför allt var det flottan som var utsatt. Han berättar om en händelse han har fått sig refererad.
– Det var i Karlskrona och enligt vad jag har hört sköt man rakt ned i vattnet från en bro. Om det var grodmän eller något annat som observerats ska jag låta vara osagt. Men den incidenten togs på allvar, säger han.
Bland regementena i Östergötland övades det förstås ändå. Han beskriver en förändring av hur man såg på hotbilden inom försvarsmakten. Det ändrade tankesättet kom under 1980-talet. Från att man bedömde att Sverige skulle invaderas till att det troligen skulle handla om sabotage om en fiende slog till.
– Jag vet att vi antog att försvarsställningar inte skulle påverkas. Som F13. De var bra försvarade. Därför handlade flera övningar om att skydda nyckelpersoner. Det kunde exempelvis vara att vi övade att eskortera piloter eller andra nyckelpersoner.
Paul Håkansson har följt den säkerhetspolitiska debatt som pågår just nu. Han följer också vad som händer i Ryssland. Han drar en del slutsatser.
– Jag vet att vi övade efter ett scenario i mitten av nittiotalet som handlade om en makt som rustar och utvidgar sitt territorium. Det fanns misstankar om att Ryssland kunde tänkas agera aggressivt mot länderna i Baltikum. Att man ingrep i länderna för att den ryska befolkningen kände sig hotad. Nu blev det ju inte Estland, Lettland och Litauen. Det blev Ukraina och Georgien istället. Bilden stämmer rätt bra i dag. Jag tror också att ryssarna testar oss. Det är kränkningarna av luftrummet ett bevis på. Man vill veta hur snabbt vi reagerar.
Men u-båtarna då?
– Jag tror inte att försvarsmakten reagerar så starkt på en bild från allmänheten. Man har flera informationer.