Äldreomsorg 2043
Det är nog så att minnet kommer och går. När det går är jag i min barndoms syrenberså och när det kommer trivs jag faktiskt ganska bra här, på Syrenbackens boende. Jag älskar dessutom lila och vitt och ber min effektiva dotter köpa kläder i de färgerna. Lila passar utmärkt till mitt vita hår. Det är fortfarande tjockt, men jag har det kortklippt nuförtiden. De säger att jag är fåfäng. Jag är nästan stolt över det. Det är ju inte så att jag behöver spara till något annat än det jag vill ha just nu. Jag beställer nya underkläder varje månad och målar upp mig inför speciella tillfällen. När jag glömmer får jag hjälp av personalen. De smala läpparna rodnar och föryngras. Jag ser i spegeln att jag är sminkad nu. Undrar om jag gjorde det själv idag. Det spelar ingen roll att jag inte kommer ihåg.
Förutom lila och flärd har jag alltid älskat att läsa, men synen är inte som förut. Glaukom. Ordet låter som ett troll och det är det. Jag har tillgång till så många ljudböcker jag vill och på alla äldreboenden finns nuförtiden minst en anställd som lagar lunch från grunden och sedan läser för oss på eftermiddagarna, när det lugnat sig med köksbestyren.
Då, när Ellens spisrosor fortfarande är kvar på kinderna och hon berättar med sin milda röst, sitter vi i biblioteket. Det är lag på att det alltid ska finnas ett mindre bibliotek på äldreboenden i hela Sverige. Just vårt bibliotek är cirkelformat med färgglada böcker ända upp till taklisterna! I taket flyter två fönster, formade som moln. Skallige Arne som inte gillar något alls egentligen tycker om de där molnen. Han tittar ofta långsamt uppåt med sina ljusblå sjömansögon.
Sherry med lagrad ost och kex får vi bara till fredagsläsningen, men då är det desto godare. Just det. Det är fredag idag. Jag tror att vi åt kycklinggryta förut.
Visst. Det är väl inte alltid en sagovärld här. För få anställda är det ibland, särskilt när flera blir sjuka. Då får vi vänta med att duscha till en annan dag. Det är inte roligt, men jag kan ju till nöds blaska mig vid handfatet. Så gjorde pappa också ibland. Men i morse blev det både dusch och hårtvätt. Anna har så lugna händer. Hon är aldrig stressad och stryker mig med svampen över ryggen. Den beröringen är viktig för mig.
Det märks ändå att vårdyrket har högre status i och med löneökningarna, en betald friskvårdstimme och att det krävs undersköterskeutbildning för att få jobba här en längre tid. Fler män har börjar arbeta här. Jag hör ibland hur de pratar om arbetsvillkor och om att de ska till gymmet i källaren. Erik och Abbe överdriver och börjar bli lite väl muskulösa för min smak, men kraften är till hjälp när de drar mig ur sängen extra yrsliga morgnar. Som idag. Till skillnad från dem håller mina ben på att bli smala som stickor! Jag är rädd att de ska brytas av.
Så fort jag blir nervös för det eller något annat lyssnar jag på en ljudbok. Ibland glömmer jag bort att ta pillret mot oro. Jag reser i fantasin. Besöker länder jag varit i som ung. Idag återupplevde jag romansen jag hade i Grekland en sommar. Oj, vad han skalade pistagenötter åt mig! Retsina smakar förresten bara gott i Grekland, inte hemma. Det var samma med honom. Pussar av falukorv blev inte bra, men vi skildes åt som vänner. Han öppnade en riktigt fin restaurang i Aten sen. Ja, det var det! Nu har jag inte tid att berätta mer, för sherryn är på gång i biblioteket, säger de. Jag måste dra på mig en lila klänning!