Tolken Ali Shafiei har skapat ett smärre mästerstycke till bok med "En tolks bekännelser" som nyligen utkom på Lyacom förlag. Han berättar fördomsfritt, med stor respekt för alla inblandade och med en självdistanserad glimt i ögonvrån om ett antal tolkuppdrag som han har haft. Hans bok är kort sagt en berättelse om de grundläggande problemen med svensk invandrings- och integrationspolitik. Ali Shafiei drivs så vitt jag vet inte av några teser eller ideologier. Han ser vad han ser och han skriver om vad han ser och jag som läser vad han skriver om det han ser inser på ett djupare plan än tidigare vad problemen handlar om. (Första delen av denna text finns att läsa på torsdagens ledarsida 22 juli)
Ali Shafiei kom till Sverige från Iran 1988. Han försörjer sig bland annat som översättare och som frilanstolk. Tolkjobbet för honom bland annat till Migrationsverket, till polisen, till kommunernas socialförvaltningar, till gynekologiska och psykiatriska mottagningar och till HVB-hem för unga afghanska män. Det längsta kapitlet skildrar ur tolkens perspektiv ett möte mellan en asylsökande familj och en handläggare och hennes student vid Migrationsverket i Solna. Familjen består av "ett äldre par, en ung kvinna och två små barn." På några få boksidor utifrån detta möte berättar Shafiei om varför invandringsfrågan är så stor och laddad som den är i Sverige idag. Författarens storhet visar sig i hans förmåga att berätta flera olika saker med samma ord. Mannen i familjen var säkert en Medelsvensson där han och kvinnorna kom från. Han bestämmer allt, han slår kvinnor och barn och han har två fruar som han begär att Migrationsverkets tjänstemän ska erkänna som hans kvinnor. Ali Shafiei utmålar vare sig mannen eller kvinnorna - varav den yngsta kanske är arton år och har gifts bort i utbyte mot en ko - som onda eller dumma eller som mindre värda. Han utmålar dem bara som de framstår för honom i det kontrastrika mötet med svenska myndigheter. De svenska tjänstemännen baktalas heller inte i boken. Det Ali Shafiei däremot bjuder på är en nykter och klar insikt om att om Sverige ska bestå med ideal om jämställdhet och individuell frihet och med en samhällsmodell som bygger på högt arbetskraftsdeltagande, rejäla skatter och generösa förmåner; då vill det till att invandringen från väldigt fjärran regioner består av rännilar snarare än av strömmar. Vilket i och för sig inte är någon ny kunskap för något utvecklat välfärdsland. Ali Shafiei förmedlar emellertid dessa hävdvunna kunskaper på ett eget och mycket pedagogiskt sätt. Läs gärna hans bok!
