1962 gick vÀrldsmÀsterskapen i modellflyg, "linkontroll" av stapeln i Kiev; dÄ en del av Sovjet. Jag var dÀr. Svenska laget Äkte dit med tÄg Helsingfors-Moskva. Vakter kollade igenom vÄra plÄnböcker. Moskva, sen flyg till Kiev. Sovjetisk teknik. Planets klaffar manövrerades med gÀngade skruvstÀnger. PÄ borden stod smÄ gammeldags lampor med veckade tygskÀrmar och tofsar. Vi fick te.
PÄ plats omhÀndertogs av "tolkar", d v s funktionÀrer som vi tog för givet var utsedda av partiet för att hÄlla koll pÄ oss. TÀvlingarna hölls ute pÄ en ö i Dnjepr. I princip sÄg vi knappt nÄt alls av sjÀlva stan. I tÀvlingarna blev den mest minnesvÀrda finalen i Team Racing. TÀvlingen gick över 100 varv. Ryssarna Yuri Sirotkin och Boris Chkourski hade en snabb modell, men den gick bara 33 varv per tank. Med lite draghjÀlp hade dom ÀndÄ lyckats komma 100 varv med tvÄ omtankningar. Men i finalen stannade deras motor alldeles innan 99 varv. Jaha, det var kört för dom. Trodde vi.
För sen gjorde mekanikern en otroligt snabb omtankning! PÄ dryga tre sekunder sÄ var planet ivÀg igen.
Sirotkin/Chkourski vann. Svenska topplaget Nils Björk och Kjell Rosenlund kom pÄ fjÀrde plats.
Innan stora banketten bjöds vi pÄ flodbÄtstur. Vi ville titta pÄ stan, men det kom inte pÄ frÄga. Finnarna hade avböjt "tolk" med hÀnvisning till att deras lagledare talade ryska. VÄran "tolk" var en snÀll tjej som skulle hÄlla koll pÄ finnarna ocksÄ. Vi kom till bÄten med henne, men inga finnar dök upp.
Tolkens ansikte, at first just ghostly, turned a whiter shade of pale dÄ avgÄngstiden nÀrmade sig. Vad skulle hennes bossar sÀga och göra? Jag skÀms Ànnu över att vi inte försökte trösta henne. Vi fick se flodbankar i tre timmar. Mest intressant var bÄtens maskineri. à ngmaskin med vevstake utformad som en jonisk pelare drev paddelhjulen.
PÄ banketten stÀlldes jÀttetjusiga fruktarrangemang ut pÄ borden. Sen hölls jÀttelÄnga tal pÄ ryska. Sen bars fruktarrangemangen ut. Det blev bra ÀndÄ, vi fick mat, den prydligt uppstÀllda orkestern spelade When the Saints go Marching In sÄ att hela salen svÀngde, allmÀn förbrödring. En liten spinkig ukrainare utmanade mig pÄ armbrytning. Jag anade orÄd och pekade ut biffigaste tysken som hette Gorziza. Han antog utmaningen och bröts ner pÄ nÄgra sekunder.
PÄ hemvÀgen kollade vakter pÄ tÄget igenom vÄra plÄnböcker igen. DÄ vi kommit pÄ rÀtt sida om finska grÀnsen sjöng vi "Du gamla, du fria" pÄ fullt allvar.