Han ger uttryck för en åsikt som nu framförs allt oftare i debatten om sjukvårdens och regionernas stora underskott. Prioriteringar kan komma att behöva göras.
Ordföranden för sjukhusläkarna i Sörmland, Marie Engman, har tagit bladet från munnen. I Södermanlands Nyheter har hon bland annat sagt:
– Vi kan göra så mycket mer än tidigare och ibland opererar vi saker som ger obehag men som inte är en fara för livet, till exempel åderbråck och ljumskbråck. Vi opererar också allt fler i hög ålder, men är det rimligt att i alla lägen operera en 97-åring som fått en tumör?, sa hon till tidningen och menade att det kan vara dags att ställa högre krav på patienterna själva också:
– Exempelvis att vi inte utför en viss typ av operation om patienten har för högt BMI.
Niklas Theorin tycker att diskussionerna om vilken vård man har råd att ge är viktiga men det är inte inom enskilda regioner som besluten om prioriteringarna ska tas.
– Vi behöver nationella riktlinjer i så fall så alla regioner jobba efter samma principer. Om varje region skulle ha sina egna prioriteringar kan ju bara patienterna ta reda på var de kan få den vård de vill ha och åka dit. Det sparar inga pengar. De omfördelas bara, säger han.
Niklas Theorin menar att det är en komplex fråga med många etiska aspekter att ta i beaktande:
–Vem ska vi välja bort, vad ska vi välja bort och på vilka grunder? Man kan också diskutera vilken nytta en behandling eller en ordination av läkemedel har för den enskilda individen. Fattar vi alltid rätt beslut? Ofta ordinerar vi läkemedel som vi sedan inte följer upp. Vilka biverkningar finns och hur hög är den förväntade nyttan?
Pandemin och de långa operationsköerna som bildades då innebär också att vården tvingats till hårda prioriteringar när köerna ska betas av. Bemanningssituationen från vecka till vecka får avgöra vilka som kan få hjälp. De måste finnas operationskapacitet och sängar att lägga patienterna i. Det innebär att prioriteringar görs slumpartat och inte utifrån behovet för den enskilde patienten i första hand.
– Tyvärr finns det ingen långsiktighet när vi tvingas jobba på det sättet, säger Niklas Theorin, som alltså tror att de här diskussionerna kommer bli allt viktigare i framtiden. Men att det är på nationell nivå man måste komma överens.