De styr regionen
Det är ju inte helt givet att SD i det allmänna medvetandet framstår som barnens parti konstaterar jag när vi träffas över en kopp kaffe och kaka i solen på ett fik vid Gamla Övägen.
– Jo, för mig var det givet, säger Daniel Ringqvist. Jag vill att mina barn ska växa upp i en trygg miljö och få en trygg skolgång. SD:s idé om att skolan måste återgå till att ge lärarna tillbaka makten gillar jag. Idag tycker jag synd om lärarna som helt förlorat sin auktoritet i klassrummet både gentemot föräldrar och barn. Grupparbeten skapar oro och många barn klarar inte de krav som det innebär. Lärarna ska tillbaka till katedern och barn som inte sköter sig ska kunna lyftas ur klassrummet.
Efter den starten på politikerkarriären är det nu andra frågor än skolan han själv är beredd att slåss för. Men det rör fortfarande barnens villkor i samhället. Som barns psykiska hälsa, och barns möjligheter till kultur- och fritidsliv. Därför har han valt regionen som plattform.
Kultur och fritid är något som han ägnat sig åt i livet så här långt. Fritid är kanske fel ord mer friluftsliv. Han har jobbat sig genom massor av olika sysselsättningar i massor av olika städer. Innan han blev den politiker och anläggningsarbetare han är idag med en relativt stadig placering i Finspång med fru och de två barnen.
– Det beror väl på min nyfikenhet att jag gärna rest till nya platser både i Sverige och världen och att jag då har tagit de jobb som funnits. Jag har jobbat både som scenarbetare på Det Konglige i Köpenhamn, brevbärare i Norrköping, bartender på Cypern, civilanställd på försvaret i Karlskrona. För att nämna några.
Daniel började jobba redan som 13-åring. Uppväxt på Vikbolandet där han gick i skolan fram till gymnasiet hade han lite svårt att hitta sin plats.
– Jag var tjock som liten och retades för det. Provade väl på olika idrotter men inget bet. Jag kom till fotbollsträningen i träskor. Då förstår du kanske. Men så träffade jag en grannpojk som jobbade åt Norrköpings Operettsällskap och jag fick följa med honom till Arbis. Efter det var jag såld.
Jobbet på Operettsällskapet skötte han parallellt med skolan ändå till han åkte in i lumpen. Han var scenarbetare, ljus- oh ljudkille och ibland statist. Och pengarna han tjänade gjorde honom självförsörjande. Han behövde inte be sina föräldrar om pengar för att köpa A-traktor eller tanka den.
– All min fritid var jag på Arbis. Idag fattar man inte hur stort det var. Busslaster kom från hela landet till föreställningarna som drog 400 personer. Jag fick se Berit Malmqvist i sin krafts dagar till exempel.
2008 utbildade han sig i Oslo till anläggningsdykare. " Byggjobbare under vatten" förklarar Daniel. Och efter det blev det slut på hoppandet mellan olika yrken men suget efter nya platser fanns kvar. Så det finns många kajer och andra hamnverksamheter som blivit till tack vare Daniels dyk- och byggkunskaper. Men så träffade han sin blivande fru när han bodde på Gotland. Slumpen ville att hon skulle komma från Norrköping. Så när det blev dags för barn kände Daniel behov av att kunna vara på en och samma plats nära mor- och farföräldrar. Inte flänga runt. Valet föll 2017 på Finspång.
– Som anläggningsdykare måste man flytta på sig så det var då jag bestämde att bli anläggningsarbetare på land istället, säger han.
Daniel Ringqvist vet vad kulturen betydde för honom som ung och vilsen. Därför vill han gärna engagera sig i de frågorna nu som regionpolitiker.
– Den psykiska ohälsan bland barnen är ett stort bekymmer idag och vården ställer inte upp och tar hand om dem. Allt hinner gå riktigt snett när väntetiderna är flera år. Barnen måste få hjälp snabbt och helst ska vi jobba förebyggande. Barnen psykiska mående hänger ihop med vilka möjligheter de har att utöva fritidssysselsättningar oavsett om det är teatergrupper, fotbollsträning eller biblioteksbesök. Det psykisk måendet hänger ihop med att vi får arbeta med hjärnan och det måste finnas utrymme för det i alla barns liv, säger Daniel Ringqvist.
Han vill till exempel ta reda på mer vart pengarna som regionen satsar på kultur egentligen tar vägen. Så det finns mycket att tackla när arbetet drar igång efter valet. Vem han vill samarbeta med hänger mer ihop med personkemin än att han strikt väljer efter vilket parti de representerar.