I Lärarnas riksförbunds undersökning vittnar många lärare om den ökade arbetsbelastningen. Åtta av tio upplever att den ökat sedan pandemin tog fart. Niclas Sjöström, kommunombud för Lärarnas riksförbund i Norrköping, är inte förvånad:
– Dels har sjuktalen ökat och man har fått vicka för varandra. Sedan är det en oviss situation där man inte vet vilka av ens kollegor som kommer finnas på plats nästa dag, säger han.
Grundskolorna har varit fortsatt öppna, men en del föräldrar har av olika anledningar ändå hållit sina barn hemma. Det har gjort att lärare fått ringa runt till elever och även ordna med hemuppgifter. I gymnasieskolan, där man helt har gått över till distansundervisning, har lärare vittnat om att de blivit fast vid datorn lång tid efter lektionens slut för att svara på mejl och frågor från elever. Tid som annars skulle ha gått till planering och dokumentation.
– Sen har man fått verksamheten att fungera ändå, skolpersonal är duktiga på att lösa situationen här och nu. Men till vilket pris är frågan, den här dokumentationen måste ju göras och så vidare, säger Niclas Sjöström.
Mest orolig är han för hur det ska gå för lärarna nu, när terminen tar slut.
– April/maj är en väldigt tuff period i vanliga fall, sedan plus det här. De har arbetat väldigt hårt och jag är orolig på riktigt för vad som händer när de går på semester. Kommer man ens att kunna koppla av?
Ovissheten om vad som händer i höst skapar också en stress. Niclas Sjöström säger att detta såklart inte är något arbetsgivaren kan ställas till svars för, däremot tycker han att kraven vad gäller exempelvis dokumentation borde lättas för att minska arbetsbelastningen.
– Nu när resurserna är kraftigt begränsade kan man inte förvänta sig att resultaten ska vara i topp och dokumentationen exemplarisk. "Good enough" är det man måste anamma, säger han.
Simon Eksmo är lärare på Kunskapsgymnasiet i Norrköping. Han tycker att övergången till distansundervisning har fungerat långt över förväntan.
– Mycket har gått jättebra, med tanke på att vi från en dag till en annan fick sjösätta ett helt nytt arbetssätt och förlita oss på eleverna på ett helt annat sätt. Jag slogs av häpnad i början hur väl de skötte sig, säger han.
Lektionerna hålls på så vis att han och eleverna kopplar upp sig på ett digitalt forum.
– Mina 30 elever ansluter och vi har någon typ av uppstart. Jag håller en kort genomgång och sedan arbetar de i grupper eller med någon egen uppgift. Ungefär som en vanlig lektion, säger han, men bekräftar bilden av att arbetsbördan ökat, särskilt i början.
– Det är ju mycket svårare att veta att de tillägnat sig det man undervisat om. I vanliga fall kan jag se om de ser förvirrade ut och går runt och pratar med dem och hör. Nu blir det ofta så att man ger någon uppgift där de måste visa vad de gjort och det blir mycket efterarbete med att gå igenom alla uppgifter.
En annan stress, som lärare ofta tampas med, är att man månar så mycket om sina elever och vill att de ska lyckas så bra som möjligt.
– Och det är ju ännu svårare nu, när vi inte ser dem. Men vi lärare säger det till varandra i vanliga fall, och ännu mera nu: var nöjd med det här, vi gör vårt bästa. Det viktigaste är att man kommer igenom det här med hälsan i behåll – både psykiskt och fysiskt, säger Simon Eksmo.