Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Swartzens påk-allé växte långsamt

I folkmun kallades Norra Promenaden länge för “Swartzens påk-allé” på grund av de stora störar som stöttade träden, vilka nästan var större än träden själva och till en början tog över intrycket av trädallén. Dessutom var trädplanteringen en kostsam historia.

Linnéa Wallertz trivs utomhus bland träd, buskar och blommor.

Linnéa Wallertz trivs utomhus bland träd, buskar och blommor.

Foto: Privat

Nyheter2021-07-25 12:00

Linnéa Wallertz är 30 år och landskapsarkitekt från SLU i Alnarp. Under ett år i yrket har hon arbetat i Norrköping. Nu bor hon i Lund och arbetar på Blomsterlandet. Hennes uppsats om Promenaderna ger historien, människorna och händelserna i berättelsen om de berömda stråken i Norrköping. Uppsatsen är mindre "akademisk" till sin natur här i Folkbladet än i sitt ursprungliga skick. Noter och referenser har bland annat ställts åt sidan.

1858 anläggs den första delen av Norra Promenaden, då under namnet ”Nya Allén”. Den dåvarande sträckningen gick mellan Norr Tull och dagens Kronomagasinsgatan. I denna delen planterades parklinden, Tilia vulgaris och promenaden var då 1.500 meter lång. I mitten gick en allékörbana som var inramad med två rader lindar på vardera sida. Planteringsavståndet mellan vartdera trädet i raden var 9 meter. Mellan de inre träden kring allékörbanan var det ett avstånd på 12 meter och sedan 5.5 meter ut till nästa träd. Uppdraget att ta hand om planteringen gick till dåvarande trädgårdsmästare Wilhelm Leykauf. Egentligen hade planteringsarbetet börjat redan året innan, 1857 men träden som skeppades från Tyskland med båt trivdes inte utan många fick ersättas år 1858.  Men oavsett att träden tog sig bra så växte de långsamt. I folkmun kallades Norra Promenaden länge för “Swartzens påk-allé” på grund av de stora störar som stöttade träden, vilka nästan var större än träden själva och till en början tog över intrycket av trädallén. Dessutom var trädplanteringen en kostsam historia. Människorna i staden hade nog svårt att se den investering som träden verkligen innebar. Innan städernas parkförvaltningar kom till fanns speciella kommittéer för att styra och ta ansvar för det gröna i staden. Det kunde till exempel vara personer från stadsfullmäktige eller borgerskapets äldste som satt med i kommittén. I Norrköping bildades, i samband med att den Norra Promenaden kom till ”Styrelsen för promenadanläggningen norr om staden”. 1869 ersattes denna istället av ”Styrelsen för stadens promenader och parker”. I februari 1871 anställdes Axel Widstrand som Norrköpings första stadsträdgårdsmästare och fick ansvar för skötseln av promenaderna och planteringarna i staden. Det var Erik Swartz som fortfarande höll i det ekonomiska för Promenaderna. Bland annat köptes hagtornshäck från plantskolan på Fridtuna (i södra delen av Norrköping, vid dagens Vasaparken) som planterades mellan Norr Tull och dåvarande Repslagarbanan.  Den löpte på norra sidan av trädallén. Soffor köptes in och placerades ut, och sattes fast i marken, i anslutning till Carl Johans Torg. 

1869 anlades de första delarna av det som då kallades sydvästra Promenaden, idag Södra Promenaden, i anslutning till kv. Folkskolan och kv. Elementarskolan. Åtta år senare drogs promenaden ända fram till Söderköpingsvägen. Skalan på bebyggelsen kom att ändras under den här tiden, husen blev större men också gatorna blev så småningom bredare. I söder lades flera offentliga byggnader, likt Österrikes Ringstrasse. Både lasarett, brandstation, tingshus, idrottsplats och inte minst ett stort antal skolor kom att hamna i anslutning till den Södra Promenaden. 

Borgerskapets äldste

Före 1862 års kommunalreform var borgerskapets äldste en representation för stadens borgare i stadsstyret.Under medeltiden utövade borgerskapet sitt inflytande genom allmän rådstuga. Från 1500-talet uppträdde representativa utskott av borgare. I ett stadgeförslag från 1619 rekommenderades att borgarna skulle företrädas av en mindre grupp, som kom att kallas borgerskapets äldste. Sådan representation infördes i många svenska städer. De äldste bestod ofta av 24 personer.

Källa: Nationalencyklopedin

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!