Linnéa Wallertz är 30 år och landskapsarkitekt från SLU i Alnarp. Under ett år i yrket har hon arbetat i Norrköping. Nu bor hon i Lund och arbetar på Blomsterlandet. Hennes uppsats om Promenaderna ger historien, människorna och händelserna i berättelsen om de berömda stråken i Norrköping. Uppsatsen är mindre "akademisk" till sin natur här i Folkbladet än i sitt ursprungliga skick. Noter och referenser har bland annat ställts åt sidan och olika delar av uppsatsens innehåll har satts samman till nya helheter och artiklar för att bättre anpassas till tidningsformatet.
Redan på 1870-talet fanns tanken om att förlänga Norra Promenaden i öster och väster och det gjordes projekteringar på detta. Men det kom att ta ganska många år innan detta genomfördes helt. År 1889 utvidgades Promenaden åt väster från Kungsgatan till Upplandsgatan, vid begravningsplatsen. År 1899 förlängdes promenaden österut, fram till Motala ström. Detta tyder på att det fanns tankar från början att följa Forsbergs plan när det kom till Norra Promenaden, men att troligtvis ekonomiska hinder bromsade och drog ut på processen. Vid sekelskiftet byggdes allt fler stenhus i staden som en effekt av målet att brandsäkra boendemiljön. Dock blev dessa byggnader i slutändan mycket dyra att bo i vilket förpassade den lägre ställda befolkningen till utkanten av staden där nya förortsliknande områden växte fram. I ytterkanterna gällde från början inte byggnadsstadgan och det byggdes ohämmat utan struktur. När inte stadens centrala delar räckte till för de välbärgade heller flyttade dessa också till stadens ytterkanter men till nya områden som byggdes upp och kom längre fram att länkas samman med staden med hjälp av spårvagn. Patricierhusen urskildes från arbetarbostäderna och hyreshusen.
1896 tog Drätselkammaren ett beslut att utvidga Östra Promenaden norrut mellan Hantverkaregatan och Skolgatan. Eftersom det kommit in pengar för sålda fastigheter i staden fanns medel för arbetet och Promenadstyrelsen hade redan större, uppvuxna träd på lager att ta av vilket gjorde processen kort och smidig. Till utökandet skulle de behövas 90 träd och tillsammans med stabiliserande störar skulle dessa kosta 5 kronor styck, i dåtidens pengavärde mätt. Då var schaktkostnad dock inte inräknat. Förlängningen skulle bidra till mer grönska och höja värdet för det östra området och kanske framförallt utemiljön i anslutning till den nya Östra Folkskolan. I november samma år beslutades också i Drätselkammaren att samtliga Promenader skulle makadamiseras. I samband med detta skriver Styrelsen för stadens promenader och parker och belyser problemet att vägarna måste vattnas vid långvarig torka. I samband med trädens plantering i denna delen av Promenaderna, byggdes också flera hus i anslutande kvarter och den sydöstra delen av staden kom att få en ny, högre och mer utsmyckad bebyggelse. Här hade endast de mer välbärgade råd att flytta in och i de nybyggda husen var indraget vatten en standard. Till en början hade den östra delen av Promenaderna namnet Mätaregatan men kom på 1960-talet att få byta namn till Östra Promenaden. Totalt planterades 809 lindar utmed den Södra och Östra Promenaden som tillsammans uppnår en längd på 2.5 kilometer. Avståndet mellan träden kan dock variera mellan olika delar av sträckningen.