Det är strålande sol och klarblå himmel när Folkbladet tar hissen upp till det runda rummet på toppen av flygledartornet. Årets första snö har precis plogats bort från banan och Jonnys kollega Liselotte Dahlén sitter vid kontrollpanelen och sköter kommunikationen med planen. Idag är det inte någon charteravgång från flygplatsen men flygklubbens plan övar start och landning och elever på flygskolan Malmen övar inflygningar. Utöver det kan det när som helst dyka upp andra flygplan i luftrummet.
– De kan passera utan att anmäla det, så ibland anropar de kanske två minuter innan de är inne i vårt luftrum. De kanske ska passera samtidigt som jag kanske har en charter som ska landa och någon annan som övar inflygningar, säger Jonny.
Det är så det är, flygledarjobbet. Att "hålla många bollar i luften" är lite synonymt med uppgiften.
– Vårt yrke är att på ett så säkert, effektivt och miljömässigt sätt landa och lyfta flygplan. Men punkt ett, två och tre är säkerhet, det kommer alltid först, säger Jonny.
Flygledartornet i Norrköping ansvarar för en kontrollzon som sträcker sig 450 meter upp i luften och över ett område runt Norrköping som sträcker sig ungefär till Östra Husby, Skärblacka, Kolmårdsbranten och ner till Söderköping. Högre upp i luften är det Luftfartsverket som är ansvariga och dem har flygledarna regelbunden kontakt med.
Jonny blev klar flygledare 2019 och efter ett halvårs praktik i Norrköping fick han sin behörighet i juni 2020. Innan dess har han haft olika jobb på flygplatser och alltid trivts i miljön där. Att det dröjde med utbildningen till flygledare berodde på att han satsade helhjärtat på kajakpaddling, där han tävlade på landslagsnivå.
– Det var svårt att kombinera utbildningen med elitsatsningen. Utbildningen går inte att göra på distans, och jag hade 250 resdagar per år för tävlingar och träning, berättar han.
När han bestämt sig för att lägga idrotten på hyllan sökte han flygledarutbildningen genom det privata företaget ACR, som också är hans arbetsgivare och ansvarar för flygledningen på 17 orter i Sverige. För att komma in på utbildningen krävs att man klarar tuffa tester och det är ofta många sökande.
– Vi var nog 600 sökande till 12 eller 15 platser när jag sökte. Tidigare år har det varit 2 000 sökande, säger han.
Går man vidare från de första kognitiva proven får man också genomgå tester i grupp, medicinska tester och blir intervjuad av psykolog bland annat.
Hur kändes det när du kom in?
– Jag blev jätteglad, det kändes som att jag vunnit på Triss eller nåt! Det var långt ifrån självklart, säger Jonny.
Eftersom flygledaryrket är ansvarsfullt måste de fortsätta att visa att de har den kompetens som krävs. De gör praktiska och teoretiska tester varje år och beroende på ålder görs det medicinska tester vartannat eller varje år. Var och en har också ett ansvar att se till att man är tillräckligt pigg och alert för att klara av jobbet.
– Du ska lära dig att säga nej innan taket på din stressnivå är nådd. I alla lägen ska du ha utrymme att hantera det som inte går att förutsäga.
Plötsligt är det fina vädret som bortblåst. Himlen har blivit grå och det börjar virvla snöflingor i luften. Flygledarna som två gånger i timman utför väderobservation får nu skicka helt andra uppgifter till piloterna och andra i flygvärlden som är intresserade. Även SMHI får rapporter om vädret på flygplatsen.
Vad är det bästa med jobbet?
– Att ingen dag är den andra lik. Och att man testas på att göra många saker samtidigt och att kunna prioritera. Även om det är en lugn dag som den här, det slår aldrig fel, om det händer något så händer allt samtidigt, säger Jonny.
Blir du stressad på riktigt ibland?
– Det är klart att det blir stressigt, men det är det man är testad på att kunna hantera. Det gäller att hålla fokus.
Liselotte Dahlén som snart ska lämna över till Jonny tycker att stämningen på arbetsplatsen är det bästa med jobbet.
– Det är glada piloter, glada resenärer. Det är en positiv atmosfär.
Kollegan Pia Schelin framhåller också den fina arbetsmiljön. Att se Norrköping från ovan i alla väder, från soluppgång till solnedgång är något hon aldrig tröttnar på.
– Det är inte konstigt att många flygledare har intresse för fotografi, säger Jonny.