Både anställda och intagna har flera gånger larmat om situationen på anstalten Skenäs, om en arbetsledning, som många vittnat om skapar egna regler och tar godtyckliga beslut som både anställda och interner far illa av. En av dem som sett hur anstaltsklimatet förändrats på senare tid är prästen Peter Fransson i Östra Vikbolandets pastorat.
– Du är den enda som gjort något konkret för att vi ska vara trygga, fick jag höra efter att jag glesat ut stolarna i kyrksalen och sett till att det fanns handsprit för besökarna, säger Peter Fransson.
Samtidigt så stuvades internerna in i matsalen under måltiderna utan att det ens fanns handsprit och dubbelbeläggningarna gjorde att internerna kände sig oroliga för att smittas.
– Ytterst är det alltid klienterna som får ta smällen eftersom de är längst bort i beslutsordningen och många frågar sig var ordet vård i kriminalvård är i verkligheten, säger Peter Fransson.
Han började som präst i Östra Vikbolandets pastorat 2017, efter att ha varit präst i Åtvidaberg tidigare, och i pastoratet ingår uppdraget som anstaltspräst. En dag i veckan, på tisdagar, är han på Skenäs och har hunnit träffa många människor där under åren, något han tycker är väldigt roligt.
– Gudstjänsten börjar klockan 13 när vi samlas nere i kyrksalen, vi sjunger psalmer och jag läser en text, jag följer alltid söndagens tema och textläsningar för att det ska bli tydligt att internerna är en del av hela den gudstjänstfirande församlingen. Sedan sjunger vi lite igen och de får möjlighet att tända ljus under bönen. Att tända ljus är en väldigt viktig del för dem liksom att be förböner för dem som kämpar - med fokus på internerna på Skenäs, vare sig de deltar i gudstjänsten eller inte och särskilt ber vi för dem som kämpar med rädsla, skuld eller oro inför framtiden. Att tiden på Skenäs ska bli en tid för eftertanke, med ny kraft för kropp, själ och ande, säger Peter Fransson.
Efter gudstjänsten fikar de tillsammans och det finns tid för samtal och en möjlighet att "lasta av" sig.
Omkring 20 interner brukar delta, vilket gör att andakterna statistiskt sett är en av pastoratets mest välbesökta gudstjänster.
– De bjuder in varandra att delta och det finns ett behov av själavård som blir bemött i kollektivet, i en samvaro där det är högt i tak. Där man inte kan ha "fel åsikter" eller behöver vara politiskt korrekt.
På torsdagarna får anstalten besök av en pastor som är mer inriktad på enskilda samtal än vad Peter Fransson är.
Internerna har sitt ursprung från olika delar av världen. Hit har de tagit med sig både sin tro och sin kultur och de utsätts för lika mycket kulturella konflikter av varandra som från de anställda. Men de möts också av respektlöshet från vissa anställda. Något som även anställda själva larmat om och som Folkbladet har skrivit om tidigare.
– Att papper försvinner, att det uppstår problem kring medicinering och sjukvård skapar konflikter. Det undergräver tilltron inte bara till systemet inom Kriminalvården utan till hela samhället. Skenäs är som en skuta med massa, massa hål, man kan inte täppa igen ett för det kommer nya hela tiden, säger Peter Fransson.
I sina samtal med internerna fokuseras det inte på varför de sitter där.
– Jag frågar inte om det utan grunduppdraget på allt annat de är, många av dem är i samma ålder som jag och pappor. Jag fick själv barn för några år sedan och lärde mig väldigt mycket om att vara pappa. Många av dem är intresserade och hängivna pappor, säger Peter Fransson.
Och det finns en grundtanke som han alltid bär med sig på Skenäs.
– Om jag dömer kan jag aldrig möta en annan medmänniska i ögonhöjd. Det är en inställning man måste ha. Men det är inte alla anställda som delar den människosynen och istället byggs det upp en ohälsosam arbetsplats och institution, säger Peter Fransson.
I samband med att Skenäs byggs om och ut kommer huset som rymmer kyrksalen i källaren att försvinna. Var Peter Fransson ska hålla gudstjänster framöver är oklart.
– Det viktigaste är absolut att de mår bra, och som jag hört slipper mögliga duschar och lagningar med silvertejp och får nya fräscha lokaler. Att vi haft en egen kyrkolokal har varit lyx och ingen självklarhet. Men att de ändrat datum fram och tillbaka så att tisdagens gudstjänst blir den sista istället för som de sa sist att det skulle flyttas fram till november känns symptomatiskt för oordningen som råder på Skenäs, säger Peter Fransson.
Dessutom finns det regler att följa för gudstjänstlokalen.
– Det är en gudstjänstlokal, inte en lokal med en kyrka i och det var tänkt att hållas en avskedsgudstjänst innan lokalen tas ur bruk, säger Peter Fransson.
I väntan på besked om en ny gudstjänstlokal kan man komma att dela en barack med en yogaverksamhet, det är en temporär lösning hoppas Peter Fransson. Men det finns andra bekymmer som Kriminalvården inte har någon lösning på. I gudstjänstlokalen hänger en stor mosaik skapad av den norska konstnären Maria Vigeland 1957.
Den är unik och eftersom det finns lagar som säger att statlig konst inte får säljas eller skänkas utan måste finnas kvar inom staten och vara synlig, så måste den sättas upp någonstans. Målningen som heter "Kristus kallar unga män" har hängt på Skenäs sedan det var ett ungdomsanstalt och Peter Franssons önskan är att få inviga en gudstjänstlokal som kan husera mosaiken. Men än finns inget beslut om vad som ska hända med mosaiken.
I gudstjänstlokalen var det också tänkt att hållas vigsel, så blir det inte. Inte bara för att lokalen tas ur bruk när fastigheten rivs, utan för att personalen på Skenäs har sagt nej till giftermål på anstalten.
– De som frågat har fått nej eftersom man inte hållit vigsel på anstalten tidigare och att få gifta sig inte är någon rättighet, men att få utöva sin religion är en rättighet och Kriminalvården bär enligt mig ett visst ansvar för att tillmötesgå denna rättighet, säger Peter Fransson.
Istället har man löst det så att vigseln förhoppningsvis kan hållas under en permission i framtiden. Men då gäller det att hemställan inte kommer bort och att den beviljas i tid.
– Det är tråkigt att det är så mycket som inte fungerar på Skenäs men det är bra att problemen kommit upp så att Kriminalvårdens ledning får vetskap om situationen och kan göra något åt den, säger Peter Fransson.