Studenter på Marieborgs Folkhögskola premiärstartade sin föreställning ”Hör mig”.
Föreställningen "Hör mig" tar med oss i en fartfylld takt via barns perspektiv på hur det kan vara att växa upp med psykisk ohälsa, frånvarande föräldrar, ensamhet och utanförskap.
Under fredagen smygstartade gruppen Teater Kolsyra sin första pjäs på Teater Bråddgatan. De kommer fortsätta spela för flera olika gymnasieklasser. De allmänna föreställningarna är den åttonde och nionde april.
– Utgångspunkten var att göra en föreställning som vi själva skulle velat sett som barn. Många barn delar känslan av att vara ensam och sviken av vuxenvärlden. Det vi vill visa är att du är inte ensam utan det finns folk som finns där för att stötta dig, säger Kim Gardell.
Pjäsen kom till via en politisk teaterkurs där flera olika ämnen togs fram – men det var ett ämne som fastnade lite extra: Barn som växer upp med psykisk ohälsa.
– När kursen var klar så kände jag att vi inte var färdiga. Det vi tog upp var betydelsefullt och viktigt och fler skulle behöva detta. Det var flera i klassen som kände samma sak och så började vi driva fram det här själva. Vi har gjort det här på vår fritid, säger Gardell och fortsätter:
– Jag har tidigare jobbat med Maskrosbarn, som är en organisation som arbetar för barn som växer upp i traumatiserade miljöer. Det kan vara föräldrar som har missbruksproblematik, alkoholproblematik eller psykisk ohälsa. Någonstans har jag velat göra den här berättelsen under en lång tid.
Föreställningen har jobbats fram med tiden av 19 personer, där sju av dem är på scenen.
– Det har hänt att vi pratat om saker som vi inte annars vågat berätta och vi har stärkts som grupp av det också, säger regissören Harald Gerdmar.
Teatern fångade inte bara publiken genom text utan även med dans – och med dockor.
I en scen kastades dockor runt på scenen, och många föll till marken med en duns.
Gerdmar berättar hur tanken var med den scenen.
– Vuxna kan vara väldigt vårdslösa med barns barndom och det finns ett budskap med dockorna som kastas. När de släpps i fritt fall kan det symbolisera när barnen kommer ut i vuxenlivet.
– Denna föreställning är unik. Det är inga fantasier vi har byggt ihop utan det är på riktigt. Vi försöker uttrycka att vi alla kan må dåligt på olika sätt och att ingen berättelse är för liten. Sedan varvar vi de jobbiga bitarna med glädje, men också att en förändring är möjlig, säger Gardell.