Det är en spännande utgivning vars innehåll utgörs av spökhistorier från några av Östergötlands slott och andra "hemsökta" platser. Museet har en pedagogisk avsikt med utgivningen av de mörka sägnerna från Östergötland. Så långt det är möjligt tänker sig författarna att samköra sägnerna/spökhistorierna mot de historiska källorna för att avgöra vad som är "sant" i någon mening.
Cirka 30 minuters bilfärd bort från Norrköping hittar vi Ekenäs slott. Slottet har anor nästan tusen år bakåt i tiden. I tidevarv mer nära våra egna utmärker sig till exempel Svante Sture den yngre bland slottsägarna. Han var sedan 1536 gift med Märta Leijonhufvud och därmed svåger till Gustav Vasa. Stureätten var en av landets ledande adelssläkter och i kombo med hustruns nära band till kungahuset (och hennes omvittnade driftighet och politiska näsa som gjorde att hon kallades för "kung Märta") var Ekenäs slott en del av nationellt maktcentrum som hette duga.
Vi hoppar över sisådär 160 år och ett par ägarskiften för att hamna vid åren 1687-1727 då Mauritz Vellingk ägde slottet. Björn Ivarsson Lilieblad berättar den mörka historien om "Nisses håla" där Mauritz Vellingk kom att spela en central roll. Kapitelförfattarens far växte upp på en gård intill Ekenäs slott. "Jag matades med spökhistorier och det var med stora öron och uppspärrade ögon som jag som liten pojke fick ta del av alla hemskheter som påstods ha inträffat här", skriver Björn Ivarsson Lilieblad.
Slottet Ekenäs har till exempel sin "vita fru" som framförallt visar sig på andra våningen i slottet och då särskilt i anslutning till om någon på slottet är och var svårt sjuk. För den svårt sjuke som råkar få se en glimt av vita frun "kan det vara en bra idé att se över sitt testamente."
En annan av Ekenäs slotts osaliga andar är stalldrängen Nisse som enligt sägnen murades in levande i slottets källare för att på så sätt hindras från att avslöja vissa bedrägliga affärer som slottsägaren Vellingk ägnat sig åt. Nisse fick aldrig någon ro i sin grav där han dött svältdöden. En förbannelse skulle drabba den/de som öppnade Nisses håla. Östergötlands museum finner dock inga belägg för Nisses förbannelse eller för de andra spökhistorierna som frodas på Ekenäs slott. Men så är det väl med spöken; de finns i en dimension som inte riktigt finns?