Utredningarna berör i stort hur antagningar av elever och ersättningar till fristående huvudmän inom grund- och gymnasieskolan eventuellt ska förändras och förbättras. Utredningarnas remisstid ackompanjeras såväl av närmast rättshaveristiska hatkampanjer mot skolval och friskolor som av saklig och rimlig kritik. De ansvariga politikerna behöver dels distansera sig från den djupa misstron mot människors egna val inom välfärden som så starkt präglar Stockholmsmedia. Ute i verkligheterna väljer människor skolor och andra tjänster som aldrig förr. Klyftan mellan ropen på förbud/demoniserande av företag och människors verklighetsbeteenden är enorm och påminner starkt om hur invandringsfrågans åsiktskorridorer såg ut för några år sedan. Dels behöver Anna Ekström få till sakligt riktiga och verkningsfulla överenskommelser som rättar till verkliga problem när det gäller skolkvalitet, elevantagning och ersättningar. Det nuvarande samarbetet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna borde kunna borga för framsteg. Anna Ekström och Annie Lööf besitter tillsammans den bredd och spets som behövs för att få till en rimlig politik.
Jag har själv lång erfarenhet och relativt god insyn och förståelse såväl för riks/kommunalpolitik som för fristående huvudmän inom vård och utbildning. Under några år på 1990-talet var jag till exempel ordförande för Friskolornas riksförbund samtidigt som jag var riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Jag har också kombinerat sysslor som ordförande i en kommunal nämnd med styrelse- och rådgivaruppdrag inom bland annat utbildningsföretaget AcadeMedia.
Under snart 30 år har skolval och friskolor integrerats i Sverige. Många av de små och flera av de större utbildningsföretagen ligger i topp när det gäller resultat och kvalitetsarbete och på många större orter är fristående skolor - främst gymnasier - nästan lika vanliga som förvaltningsdrivna skolor. Vägen framåt bör nu handla om effektiva samarbeten, om kunskapsfokus i alla skolor och av ordning och reda. Kösystemet till grundskolan behöver reformeras. Skolbyten bör - om inte särskilda skäl finns - begränsas till en gång om året. Utbudet av skolor - oavsett driftsform - ska ses som en gemensam och offentlig tillgång. Ersättningar ska bättre spegla uppdraget. Öppenhet om elever, statistik och resultat ska vara standard. Nu behövs mer reformer och samarbete. Och mindre gap och skrik.