Gatorna och torgen ekar tomma i Barcelona. Stranden ligger öde. Affärerna är stängda sånär som på apotek och matbutiker. Poliser patrullerar gatorna för att kontrollera att alla går en och en. Det myllrande folkliv som tidigare definierade miljonstaden är borta.
– När man går ut är det inte alls samma trevliga blickar längre. Alla är misstänksamma mot varandra och tittar på en och undrar: "vad gör du ute?", berättar Jessica Weslien.
I snart ett år har hon och vännen Ebba Collin bott i Barcelona. De arbetar båda på callcenter och har nu fått förflytta arbetsplatsen till lägenheten i El Raval. Fjärde veckan med utegångsförbud börjar sätta sina spår: saknaden efter vänner, solen och att få vistas utomhus är stark.
– Vi bara väntar dag för dag, man vet ju inte när det ska ta slut, säger Ebba.
Spanien är ett av de länder som drabbats allra hårdast av utbrottet av det nya coronaviruset. Den 14 mars utlystes nationellt nödläge och hela landet sattes i karantän. Det innebär att man endast får lämna hemmet för nödvändiga ärenden, som att handla mat eller mediciner. Det går alltså inte ens att gå ut på en promenad eller sätta sig en stund i en park. Den som gör det riskerar böter eller till och med fängelse. Att inte kunna vara utomhus, ens en liten stund, är det värsta tycker de båda.
– Vi har en liten fransk balkong där det kommer in lite sol en halvtimma om dagen, då trycker vi oss mot den, berättar Jessica.
Den enda stunden de är ute är när de går till mataffären eller för att kasta soporna. Att då passa på att ta lite extra luft är inte att tänka på. En vän till dem fick nyligen böter då hon stod och värmde sig en stund i solen på väg hem efter att ha handlat mat. Även Ebba har fått böter för att bryta mot karantänsreglerna – hon glömde av sig en gång utanför mataffären och stod och småpratade med ett par vänner i kön.
– Då kom en polis fram och tog alla våra uppgifter och gav oss en böteslapp. När vi frågade varför sa de att det var för att vi stod i grupp, berättar hon.
Med de erfarenheterna i bagaget är de nu mycket noga med att följa reglerna. Men även om de är tufft tycker de att det går förhållandevis bra.
– Vi har tur som kan jobba hemifrån. Det är skönt att inte behöva vara orolig för att förlora jobbet, det är det många som gör, säger Ebba.
– Ja och att vi bor tillsammans, vi är ju vänner sen innan. Förut bodde jag i ett kollektiv med fem personer som jag inte kände, då hade jag nog inte velat vara kvar, säger Jessica.
Har ni funderat på att åka hem till Sverige?
– Tanken har slagit oss. Men det känns inte så värt att komma hem om man inte är säker på att kunna komma tillbaka. Jag har ju varken jobb eller lägenhet där heller, säger Jessica.
Om Sveriges betydligt mildare restriktioner pratas det inte, säger de, fullt fokus ligger på läget i landet. Själva tror de att de olika strategierna kan ha sina för- och nackdelar.
– Det går inte att säga än vilken strategi som är den rätta. Sverige är ju så olikt Spanien också, säger Ebba.
De nära fyra veckornas karantän ser nu ut att förlängas ytterligare. Sedan kommer restriktionerna med största sannolikhet att lättas upp gradvis. Ebba och Jessica kämpar med ovissheten – fast beslutna att stanna kvar.
– Jag vill lämna på mitt eget sätt, inte på grund av karantänen, avslutar Jessica.