Magnentus äger tomten och har en byggrätt sedan femton år. VD:n Magnus Malm har tidigare sagt att han inte har några byggplaner så länge caféverksamheten finns kvar. Men när caféägaren Susanne Andersson slutar ska husen rivas och ge utrymme för en bostads- och centrumbebyggelse på högst tre våningar.
Men det blir svårt för Magnentus att verkställa de planerna. Själva paviljongen är nämligen skyddad enligt en detaljplanen från 2008. Där står det specifikt att paviljongen inte får rivas eller förvanskas, vilket länsstyrelsen påpekar extra i sitt beslut när man avslår begäran om att göra hela trädgården till ett byggnadsminne.
– Oj, det var nyheter för mig. Det har jag inte fått någon information om tidigare. Då måste vi fundera vidare hur vi ska använda tomten i framtiden, säger Magnus Malm när Folkbladet når honom på måndagen.
Det var en privatperson i Norrköping som bestämde sig för att begära att Gubbens trädgård skulle bli ett byggnadsminne sedan hon besökt det populära sommarcaféet och fått veta vilket öde som väntade trädgården när Susanne Andersson lägger av. Ansökan skickades in för lite drygt ett år sedan.
Idag är Susanne Andersson 72 år men hon har inga som helst planer på att lägga ner sin verksamhet.
– Jag håller allt på några år till. Den här gröna plätten mitt i stan betyder mycket både för Norrköpingsborna och många turister. Det vore sorgligt om den försvinner, säger hon i en kommentar, vilket den alltså troligen inte kommer att göra även om Magnentus har rätt att använda resten av fastigheten för nybygge.
Anledningen till att länsstyrelsen inte vill byggnadsminnesförklara trädgården är att den inte är så unik som man kan tro. Det finns redan flera liknande gårdar I Östergötland från sent 1700-tal och 1800-talet som har byggnadsminnesstatus. Men dessutom ändrades trädgården i slutet på 1900-talet när caféverksamheten skulle öppna. Men länsstyrelsen konstaterar att ändringen då innebär att "trädgården speglar till sin utformning och sitt växtmaterial till stor del det sena 1900-talets uppfattning om trädgårdar i äldre stadsmiljö" vilket ju inte är riktigt samma sak som originalet.
Magnus Malm konstaterar att det inte var Magnentus som ändrade trädgården. Det måste ha skett före 1989 då företaget köpte fastigheten.