Tusentals personer inom tillverkningsindustrin, har hittills korttidspermitterats. Norrköpings näringslivsdirektör Pontus Lindblom befarar att läget kommer att förvärras till hösten i flera branscher.
– Det kan i värsta fall bli konkurser men framför allt kan det bli permitteringar och varsel inom verksamheterna, sa han till Folkbladet i början av juli.
Norrköping/Finspång är en industriregion med långa anor bakåt i tiden. I dessa kristider kan det därför finnas anledning att minnas några av de stora företag som under de senaste seklerna blomstrat, kämpat, krisat, expanderat, slagit igen och kommit igen och försvunnit här i trakten.
Tidigare söndagar har vi berättat om 1600-talsföretagen Holmen och Fiskeby och om flera av Norrköpings framgångsrika skeppsvarv. Förra söndagen ägnades åt snusnäringen och idag ska vi titta till Norrköpings sockerbransch; en näring som från 1740-talet och framåt bestod av inte mindre än tre sockerfabriker: Gripen, Planeten och Patrioten, och som i perioder var en vital del av Norrköpings näringsliv och arbetsmarknad.
Sockerbruket Gripen överlevde längst och lade igen sin verksamhet på Gamla Rådstugugatan först 1913. Nedläggningen påskyndades av att ett stort antal svenska bruk och raffinaderier 1907 gick samman i Svenska sockerfabriksaktiebolaget; en centralisering som effektivt mönstrade ut ålderstigna och/eller olönsamma produktionsanläggningar. Dit Gripen nog fick säga räknas.
Gripen hade överlevt många stormar och kriser och krig och skandaler och ägarbyten. Det tidiga 1900-talets vågor av modernisering och rationalisering som drog igenom näringslivet blev dock den sista striden för det sista bruket.
När sockerbranschen växte fram i Norrköping var råvaran så kallad melass från rörsockersplantager i södra Europa. På 1600-talet kom råvarorna istället från plantager i den ”Nya världen” på andra sidan Atlanten. Sockernäringen var på den tiden en del i den ”Triangelhandel” där skepp – varav några från Sverige – åkte mellan Europa-Afrika -Västindien/Amerika – Europa med laster som till en tredjedel bestod av socker till Europa, en tredjedel metall/sprit/textilier till Afrika och en tredjedel slavar från Afrika och till den Nya världens sockerrörsplantager.
Från 1800-talet och framåt ersatte sockerbetesodlingar alltmer sockerrören som råvara för den svenska sockerindustrin. Som alltså numera är ett minne blott här i Norrköping.