De styr regionen
Det är en gammal politisk räv jag möter i Industrilandskapet en het dag när juli övergått i augusti. Hennes program är späckat. På förmiddagen har hon varit med om Moderaternas nationella valupptakt i Louis de Geer med 400 deltagare, sedan har hon varit på ett studiebesök på den nyöppnade vårdcentralen Strömma i centrala Norrköping och nu har hon landat på fiket på Arbetets museum för en intervju med mig.
Sådan är hennes vardag. Kanske framför för att hon sedan 2007 suttit i Sveriges kommuners och regioners (SKR) sjukvårdsdelegation. Efter förra valet är hon dess ordförande. Det innebär att hon numera ses på den nationella scenen allt oftare i olika sammanhang. Tidningen Dagens medicin publicerar varje år en rangordning över Sverige mest inflytelserika sjukvårdspersoner. Under flera år har Marie Morell funnits med i toppen.
Det är det moderata partiet som nominerat henne till det ansvarsfyllda uppdraget men hennes bas finns inom Region Östergötland där hon just nu är moderaternas gruppledare och oppositionsråd. Och det är här hennes framtid avgörs vid höstens val.
Redan som 18-åring kandiderade hon för en plats i landstingsfullmäktige som det hette då.
– Då betraktades jag som lite för ung av det äldre gardet och petades ner några pinnhål. Men från 1991 har jag haft en plats i det som nu heter regionfullmäktige. Under flera år var jag den absolut yngsta ledamoten. Det gör att jag nästa år blir fullmäktiges ålderspresident, säger Marie, som idag hunnit bli 53 år.
Hon berättar en rolig episod som inträffade tidigt. Hon skrev en interpellation sedan hon fått veta att en liten rullstolsburen pojke inte fått välja färg på sin rullstol. De fanns bara i standardutförande. Det blev medialt mycket uppmärksammat och pojken fick sedan rätt att välja färg.
Men varför detta intresse så tidigt i livet?
– Jag har varit fascinerad av politik sedan lågstadiet. Då sa min lärare till mamma "Marie kommer att bli politiker". Antar att jag pratade mycket. Däremot har mina föräldrar inte varit politiskt intresserade. Jag vet inte ens vad de röstar på.
I högstadiet gick hon med i MUF sedan hon gjort ett test vilket av de borgerliga partierna hon skulle välja.
– Tiden i MUF var en rolig tid. Där satt jag tillsammans med dem som senare blivit riksdagsmän och ministrar. Anders Borg, Gunilla Carlsson och Sven-Olof Littorin för att bara nämna några östgötar från samma generation.
Marie har skaffat sig lång erfarenhet och stora kunskaper om sjukvården genom åren, bland annat då hon var landstingsstyrelsens ordförande i Östergötland under åtta år. Inte minst menar hon att hon i sitt dagliga värv i regionen har nytta av de insikter hon får som ordförande i sjukvårdsberedningen.
– Jag har blivit extra intresserad av lednings- och styrningsfrågor. Vi måste våga visa var vi står. Ibland tycker jag att de som styr har abdikerat från makten. De måste våga ta i de komplicerade frågorna. En försiktighet sprider sig också ute i organisationen. En rädsla att göra fel. Och vården har många problem att ta tag i. Stora förändringar kommer att krävas. Allt fler äldre innebär att antalet sjukdomar kommer att öka. Det kan inte fortsätta som idag. Vi måste backa tillbaka, lyfta blicken och våga bestämma vilken framtid vi vill ha.
Marie tror att framtiden ligger i det som kallas Life-science där man tar vara på den stora digitala kompetens och innovationsvilja som finns i Sverige och svenska företag. Vi har goda traditioner att vara i framkant och det kan den medicinska utvecklingen dra nytta av. Att utveckla läkemedel så att de som blivit sjuka kan känna sig friska längre eller att sjukdomar upptäcks i ett tidigt skede. Nya lednings- och styrningsmodeller kan skapa en effektivare vårdapparat än dagens.
Hon menar att dagens personal på sjukhusen har en tyngre uppgift än de hade bara för fem- tio år sedan:
– De allra flesta som blir inlagda är jättesjuka och det innebär ett hårt tryck på dem som jobbar. Så var det inte riktigt tidigare. Känner personalen då att man inte har några utvecklingsmöjligheter lönemässigt eller på annat sätt förstår jag att de slutar, säger Marie Morell som alltså hoppas att svenskarnas vilja att hitta på nytt ska blir det som löser hälso- och sjukvårdens knutar.