Derbymatcherna mot Sleipner slutade med förluster med 2-1 både våren 22 och 23. Och hösten 1922 vann Sleipner med 2-0 mot IFK. Dubbla segrar mot Eskilstuna och Djurgården; det var allt som Peking mäktade med den här säsongen för hundra år sedan. Med endast åtta poäng i ryggsäcken så hamnade IFK sist i tabellen och åkte ut. Sleipner gjorde det inte så mycket bättre; det ska sägas i ärlighetens namn. Men lagets nio poäng räckte till en tredjeplats som delades med Hammarby och Djurgården. AIK vann i storslagen stil.
Detta drama i Norrköpingsfotbollen rapporterades det om med glädje i Östergötlands Folkblad (ÖF) som vi hette på den tiden. På det stora hela så var 1922 inget vidare år för många i den arbetande befolkningen i Norrköping. På den här tiden gjordes folkräkningar - verkar vara svårare nu - och 1920 fastslog Kungliga statistiska centralbyrån att Norrköping hade 58 098 innevånare. Många av alla dessa Norrköpingsbor hade det tufft och besvärligt. Arbetslösheten var utbredd och ren och skär fattigdom plågade många i befolkningen.
Folkbladets legendar Jan Nordström gladde många av våra läsare med artikelserien "Återblicken" under början av 1990-talet. Nordström hade mycket att berätta om det som Folkbladet rapporterade om 1922. Sajten "Digitala Norrköpingsrummet" berättar om Jan Nordströms återblickar:
"ÖF:s reporter såg de olyckliga på deras väg till eller ifrån De arbetslösas förenings utdelningsställe. ”Deras anletsdrag ge uttryck för hur förfärligt bekymren om kära små därhemma fräta och tära.” Det var hjärtskärande att se de fattiga stackarna bära iväg sina blygsamma ransoner potatis." (--) En dag innehöll ÖF en rapport från ett av dessa hatade nödhjälpsarbeten, ett vägbygge mellan Simonstorp och Katrineholm: "Det fanns inte det minsta skydd för arbetarna, inte ens när det regnade. Arbetarna hade begärt att få åtminstone ett skjul men det blev avslag. Somliga fick stå i lågskor med vatten upp till vaderna, i Kolmårdens mossar och kärr. Miserabelt var vad det var."
Norrköping var en fattig stad. Att lunch med smörgåsbord och varmrätt inte kostade med än 2,50 kr på Standard Hotel kan ju låta högst överkomligt. Men om man betänker att de t ex nyss nämnda nödhjälpsarbetarna hade 2,40 kr som dagslön så inser man något om den dåtida relationen mellan löner och priser.