De styr regionen
Vi träffas över en kopp fika en sommarvarm dag på ett av Norrköpings trevligaste utomhuscafé; fjärran från hennes arbetsplats i Linköping. Men det är om jobbet vi pratar.
Trots att hon bara är 34 år är hon gammal i politiken. Redan som 18-årig gymnasist valdes hon in som ersättare i regionfullmäktige, som den yngsta någonsin.
– När jag tillfrågades svarade jag spontant nej! Jag tyckte att kommunpolitiken verkade roligare. Men så insåg jag att jag kunde driva mina hjärtefrågor – jämlikhet och jämställdhet – lika bra på regional nivå. Så jag tackade ja.
Sedan dess har karriären inom Region Östergötland gått rakt uppåt. De senaste fyra åren har hon varit regionstyrelsens ordförande. Högre kan man inte komma. Så hon har hunnit lära sig en del om hur makten kan användas.
Men vi får ta det från början. Kaisa Karro kom nämligen in i politiken på ett annorlunda sätt.
– När jag gick i sjuan skulle vi lära oss att "forska", och fick uppdraget att ta reda på mer om ett politiskt parti. Vi var fyra som bestämde oss för socialdemokraterna. Som ett led i det gick vi med i första maj-tåget med ett eget plakat där det stod "Satsa på skolan" "Satsa på oss". Vi såg väl lite allmänt vilsna ut så kille kom fram till oss (senare visade det sig vara Olle Vikmång, Norrköpings nuvarande kommunalråd) och frågade om vi inte ville komma på ett SSU-möte dagen efter. Vi gick dit. Och på den vägen är det.
Kaisas föräldrar har aldrig varit politiskt aktiva. Men hon har fått sin värdegrund av dem. De visade både i ord och handling att alla människors har lika värde. De markerade alltid tydligt mot främlingsfientlighet. Pappans bakgrund kan spela in. Hans föräldrar flydde till Sverige från Estland i slutet av andra världskriget.
– Idag är de mina hängivna fans och visar gärna hur stolta de är över mig. Det är roligt, säger hon.
Hjärtefrågan är alltså jämlikhet. Inom hälso- och sjukvården, ett område som svenska folket ofta anser vara viktigare än något annat, finnas mycket kvar att göra, menar hon.
– Vi har ingen jämlik vård i Östergötland. Det finns skillnader på många plan. Mellan olika delar av länet, mellan könen, men inte minst mellan fattig och rik, säger Kaisa Karro och berättar hur hon redan tidigt blev medveten om skillnaderna.
Det var i klassrummet bland kamraterna hon blev varse hur stora skillnader det finns i villkoren för människor. Ojämlikheten visar sig i möjligheter att försörja sig, i vilket kön man har och vilken etnicitet.
– Mycket handlar om klass. Att utjämna skillnaderna är det som driver mig. Det handlar bland annat om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över den vård som bedrivs utanför sjukhusen. Idag har de privata vårdgivarna fått övertaget när det gäller att starta nya vårdcentraler medan vi inom den offentliga vården inte startat en vårdcentral på 25 år. Det påverkar jämlikheten. Inom jämställdheten finns det också mycket att göra. Vi i koalitionen har beslutat att genomföra jämtställdhetsanalyser för att tydliggöra skillnaderna mellan kvinnor och män.
Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar. Jag ber Kaisa Karro bestämma sig för vilken av utmaningarna som är allra viktigast:
– Det är utan tvekan kompetensförsörjningen. Hur ska vi kunna bemanna vården i framtiden när vi vet att alltfler äldre måste försörjas av allt färre. Det finns ingen "quick fix". Vi måste jobba långsiktigt. På det övergripande planet måste arbetsmarknaden bättre fördela jobben där de finns till personer som vill ha dem. Hos oss handlar det om att folk som vill jobba inom vården får arbetsvillkor som gör att de vill stanna kvar. Rätt introduktion, möjligheter till löne- och karriärsutveckling bland annat. Just nu koncentrerar vi oss på de som jobbar inom dygnetrunt-vården på våra sjukhus. Det har blivit ett tungt jobb genom bristen på vårdplatser och personal. Idag jobbar många deltid för att de inte orkar mer. Det måste vi göra något åt, säger hon.
Jag frågar henne om hon blivit tagen på allvar av sina mer erfarna kolleger eftersom hon var så ung när hon började. Kunde de acceptera att hon hade åsikter om sånt som kanske kräver lite erfarenhet att sätta sig in i, som äldrevården?
– De och du skulle aldrig fråga en äldre herre hur han vet vad ungdomarna behöver, konterar hon snabbt. Och det har hon ju rätt i.