Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kvinnor rädda att träna i mörker

Är du kvinna och drar dig för att träna ute när det är mörkt? Då är du långt ifrån ensam.

Otryggt. Gångstråket vid "koloniområdet" utmed Ljurabäck mellan Smedby och Brånnestad, är ett av områdena som pekas ut som otryggt av en läsare.

Otryggt. Gångstråket vid "koloniområdet" utmed Ljurabäck mellan Smedby och Brånnestad, är ett av områdena som pekas ut som otryggt av en läsare.

Foto: Carolina Nilsson

NYHET2017-03-06 07:52

Mer än hälften av kvinnorna som tillfrågades i en undersökning säger nämligen att de avstår från att träna ute när det är mörkt, eftersom de känner sig otrygga. Det är Sifo som gjort undersökningen på uppdrag av Stadium, och mest rädda är kvinnor mellan 18 och 29 år. Där uppger 67 procent att de avstår från uteträning när det är mörkt. Bland männen känner sig 18 procent otrygga.

Med utgångspunkt från Norrköping jobbar Lina Skandevall över hela världen. Hon reser mycket och har alltid springskorna nedpackade i väskan. Hon blir arg när hon får höra undersökningsresultatet.

– Jag är ingen rädd person; jag reser över hela världen och springer i alla städer. Senast sprang jag på landsbygden i Jordanien. Jag blir förbannad att man ska behöva känna en tvekan inför att springa ute!, säger hon och berättar att hon själv blivit utsatt i spåret:

– Jag älskar milen i Vrinnevi och har sprungit där massor med gånger. Men en gång när jag sprang där stod det helt plötsligt en man mitt i spåret med armarna i kors. Han stirrade på mig och vägrade släppa fram mig, berättar hon.

Incidenten fick ett lyckligt slut, Lina lyckade springa därifrån. Hon vill inte skrämma upp någon genom att berätta det som hon var med om. Det hon har att säga riktar hon till de män som skrämmer upp kvinnor som vill ut och motionera:

– Det är inte vi kvinnor som ska behöva anpassa oss och springa i grupp. Det handlar om männens agerande. Sluta stå där i spåret!

Kommunalrådet om kvinnors oro: "Alla ska kunna känna sig trygga".

Även Karin Liljebladh har skrämts upp rejält av en man i löparspåret. Incidenten inträffade en solig eftermiddag i motionsspåret i Klockaretorpet:

– I början av spåret närmade jag mig en kille med cykel, han hade stannat, så jag gick om honom. När jag passerat fick jag en olustkänsla av att nåt var fel. Jag grabbade tag i nyckelknippan som jag som regel brukar ha med mig som ”vapen” och ökade takten. Jag kände på mig att något kommer att hända, så jag vände mig om efter en stund för att få ett signalement, berättar hon och fortsätter:

– Han har då börjat närma sig mig, så jag ökade takten ännu mer. Då cyklade han förbi och snuddade vid min axel. Han stannade en meter framför och tvärställde cykeln. Han stod där och hånflinade och jag blev arg och undrade vad fan han höll på med och vad han ville. Han fortsatte stå där tyst några minuter och jag hann tänka att han såg stark ut och säkert skulle kunna släpa med mig ut i skogen. Sen helt tvärt tog han cykeln och började sakta cykla tillbaka från det håll han kom ifrån. Jag sprang allt jag kunde ut från spåret och in bland radhusen. Sedan dess har jag aldrig satt min fot där. Så nu kan jag känna mig otrygg även på dagen i ett tomt motionsspår.

Linda Höglund känner ett generellt obehag efter allt hon hört och läst om. Därför avstår hon från att springa i spåret vid Abborreberg, som ligger i närheten av där hon bor.

– Jag kommer från en småstad där vi bodde granne med ett elljusspår. Där joggade jag ofta. Men sedan vi flyttade hit känns det obehagligt att springa själv. Jag har en löparkompis, men om hon inte kan så väljer jag hellre att springa inne på löparbandet än att springa ute själv.

Hon tycker att det är fruktansvärt att kvinnor begränsas att träna ute när det är mörkt.

– Det är ju ofta då, på kvällen när det är mörkt, som man har tid att springa, säger hon.

Matilda Eriksson i Smedby tycker även hon att oron i mörkret begränsar henne.

– Koloniområdet vid Ljurabäck, från Smedby till Brånnestad, känns som en minikåkstad. Det är riktigt läbbigt, säger hon.

Det finns en del löpargrupper som man kan gå med i på exempelvis facebook, där man kan hitta löparkompisar. Stadium har även startat pilotprojektet #JoinTheNightrunners i syfte att underlätta för alla att hitta en springkompis så att alla kan träna även när det är mörkt. Stockholm är först ut, och målet är att arrangera fler pass runt om i Sverige.

– Stadiums mål är att inspirera till en aktiv livsstil och här har vi en möjlighet att göra skillnad. Som en följd av undersökningens resultat har vi startat pilotprojektet #JoinTheNightrunners, där vi håller i ett löppass på kvällstid, säger Mattias Johansson, Sverigechef på Stadium.

Otryggt

Respondenter som svarat ja på frågan: Har du någon gång avstått från att träna eller motionera när det är mörkt, för att du inte känner dig trygg?

Alla: 35 procent

Kvinnor: 54 procent (mest rädda är 18-29-åringarna enligt undersökningen: 67 procent)

Män: 18 procent

5 tips för att komma igång med löpning även när det är mörkt ute

Hitta en springkompis – att snöra på sig löparskorna när det är mörkt och kallt kan ibland vara extra tufft. Hitta en eller flera springkompisar och välj en upplyst runda.

Se till att du syns: ha en reflexväst eller en jacka med tydliga reflexer och fäst gärna en extra reflex vid ankeln.

Lys upp vägen: använd gärna en pannlampa eller liknande, det gör även att du ser underlaget bättre och minimerar risken för att skada dig.

Klädsel: ha flera tunna lager så du lätt kan anpassa dig efter temperatur.

Skorna: väggrepp är extra viktigt under vintern. Använd gärna en vinterlöparsko och spring med broddar om det är halt.

Källa: Stadium

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!