Klok politik att värna klassisk balans

Utredningsförslaget och diskussionen om "balansen" i lagen om anställningsskydd - LAS - är intressant.

Eva Nordmark är arbetsmarknadsminister. Hennes främsta och första invändning mot utredningen om LAS var att hon inte var "nöjd med balansen." Så är det. Balansen är A och O för S.

Eva Nordmark är arbetsmarknadsminister. Hennes främsta och första invändning mot utredningen om LAS var att hon inte var "nöjd med balansen." Så är det. Balansen är A och O för S.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Krönika2020-06-03 05:17
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Olika aktörer vill balansera mellan olika intressen och på olika sätt. 

För Socialdemokraterna och LO ligger hela meningen med föreningen och hela fundamentet för världsåskådningen just i balansen mellan arbetsköpare och arbetstagare. Balansen är S innersta väsen. När S och LO bildades i det sena 1800-talet var obalansen total. Arbetarna då befann sig i allmänhet i ungefär samma trygghetszoner där svartjobbande papperslösa befinner sig nu. Den stora majoriteten av arbetstagarna i Sverige idag har ett otroligt mycket mer balanserat arbetsmarknadsläge visavi arbetsköparna. I botten finns självklart en grundläggande obalans; den som betalar har mer makt än den som säljer. De försök som gjorts att undanröja även denna obalans slutar i bästa fall i fiasko - Löntagarfonderna - och i sämsta fall i massmord och despoti - det kommunistiska Sovjetunionen.

S och LO valde tidigt reformens väg. Genom förhandlingar och uppgörelser mellan fackföreningarna och näringslivet och med statliga lagstiftningsinitiativ om sådant som till exempel pensioner och semester så balanserades rätt- och skyldigheter mellan arbetstagare och arbetsköpare på nya sätt. Steg för steg skyddades arbetare från godtyckliga uppsägningar. Och så har det fortsatt. 

Det striden handlar om nu är att andra samhällsintressen än S och LO är mer intresserade av att förändra balansen mellan de som har trygga anställningar - så kallade insiders - och de med lösare och otryggare anknytning till arbetslivet - så kallade outsiders; till exempel nyanlända invandrare och ungdomar utan utbildning. Genom att försämra anställningstryggheten för den stora majoriteten arbetstagare är tanken att arbetsköparna ska våga chansa och anställa "osäkra kort" i riktiga anställningar. 

Sådana förslag går som sagt på tvärs mot den socialdemokratiska världsåskådningen. Så länge man kan välja är det kort sagt dålig politik att låta de med sämst villkor vara styråra. Då kommer nämligen snart alla att ha fått det sämre. Därför är S samhällsbyggarfundament att de med bra och trygga villkor ska dra upp de med sämre villkor. Vilket är en sympatisk och klok hållning. Men det gäller att hålla utanförskapet på låga nivåer. Trycket utifrån kan bli för hårt för de på insidan. De konservativa krafterna i samhället bör hjälpas åt för att förhindra dumpning av villkor och löner för arbetare. Vi har inget att vinna på att göra svartjobbande papperslösa till en del av lönebildningen i Sverige.

Karl-Petter Thorwaldsson och Stefan Löfven agerar i ett helt annat samhälle än då LO och S startade. Men den klassiska balansen mellan arbetsköpare och arbetstagare består som meningen med föreningen.
Karl-Petter Thorwaldsson och Stefan Löfven agerar i ett helt annat samhälle än då LO och S startade. Men den klassiska balansen mellan arbetsköpare och arbetstagare består som meningen med föreningen.
Karta: LO-Borgen