Men genom den "heroiska folkrörelseinsatsen" Jättekampen 1992 kunde tidningens fortsatta utgivning räddas. Journalisten, S-politikern, författaren och Norrköpingsprofilen Göran Färm tillsammans med föreningen Historieskrivarna och IKAGEMA AB Förlag ger i dagarna ut en liten skrift där han berättar om den dramatiska räddningsaktionen och om förhistorien bakom Folkbladets nära-döden-upplevelse då för trettio år sedan.
Göran Färm har, säger han själv, ett liv tillsammans med Folkbladet. Här tjänade han sina första egna pengar som tidningsbud, här gjorde han sina första månader som ung praktikant och journalist, här var hans far Hilding Färm legendarisk chefredaktör under 14 år på 1950- och 60-talen. Och här var Göran Färm under hösten 1992, efter rörelsens och läsarnas övertagande av tidningarna, ordförande i styrelsen för Folkbladet och en kort period även t f VD, tills vi hittat en permanent lösning.
Vi har fått möjlighet att publicera några kortare utdrag ur skriften idag. Hela den 43-sidiga och spännande boken finns ute under nästa vecka. Vi som axlar ansvaret för Folkbladet idag vill passa på att rikta ett varmt tack till Göran Färm för hans idoga insatser för tidningen under åren och för att han tagit sig tid och kraft att sammanställa en skrift om Jättekampen för Folkbladet.
1.: "Första numret av Östergötlands Folkblad i Norrköping utgavs på kvällen måndagen den 3 april 1905 och kostade fem öre. Tidningen höll då till på Tunnbindaregatan, men flyttade 1919 in i NT: s då uttjänta lokaler i Västgötebacken. Det var med knapp nöd ÖF överlevde 1920-talets kriser. Chefredaktören Karl Ward fick ta personliga lån för att rädda utgivningen. 1936 flyttade tidningen till tidningshuset på Garvaregatan där bättre tider och en mycket bättre tryckpress gav nya möjligheter. I Östergötland utkom även några andra socialdemokratiska tidningar. Tidningen Östgöten grundades i Linköping redan 1872, men var då borgerligt liberal, fast rätt radikal. Östgöten blev socialdemokratisk först 1935 då den köptes av arbetarrörelsen. Från 1962 blev den en avläggare till Östergötlands Folkblad och från och med 1966 slogs de samman till Folkbladet Östgöten, dock med två olika editioner – en för Norrköping och östra länsdelen och en för Linköping med omnejd. Under kortare perioder har det också utgivits en s-tidning i Motala (Motala-Posten)."
2. "I Norrköping bjöd ÖF/Folkbladet Östgöten hårt motstånd mot NT ända fram till 60-talet. I mitten av 1970-talet fick tidningen en ny press och övergick till morgonutgivning, vilket tillfälligt höjde upplagan. I mitten av 1980-talet började dock läget bli ordentligt ansträngt. Östgöten och Folkbladet fick då åter dela på sig, då Folkbladet fick koncentrera sig på den östra länsdelen i och omkring Norrköping och Finspång. Trots att åtgärden gav ett högre presstöd åts dessa extra intäkter upp av ökade produktionskostnader och en stadigt minskande upplaga för Östgöten. Östgöten fanns kvar som en konstant förlustbringande verksamhet ända fram till 1997 då den lades ned för gott."
3. "För Folkbladets och Östgötens del började den akuta krisen ett halvår före Apressens konkurs i februari 1992, nämligen dagen efter det socialdemokratiska förlustvalet 1991. Måndag morgon 16 september fick det socialdemokratiska partidistriktet besked från partiledningen, partisekreteraren Bo Toresson och partikassören Björn Wall, att tidningarna hade sålts. Den lokala arbetarrörelsens oro hade då intensifierats sedan sommaren 1991 när det började gå rykten om att A-pressens, partiets och LO: s ledning var på väg att sälja F&Ö m fl A-presstidningar till privata intressenter. Då nämndes exempelvis Nerikes Allehanda som en tänkbar köpare i bl a lokalradion.
4. "Till slut gick det dock inte längre för Pettersson & Ekwall. Hela ägarföretaget Länsförlaget med tidningarna Folket, Örebro-Kuriren, Karlskoga-Kuriren, Folkbladet och Östgöten samt några tryckerier såldes 13 augusti 1992 till finansmannen Bo Merners bolag Roddarhuset, en ägare med ännu mindre branscherfarenhet än Pettersson & Ekwall. Tillfrågad om sin tidningserfarenhet berättade Merner att han 25 år tidigare jobbade ett par somrar som vaktmästare på DN: s annonsavdelning och att det var en fantastiskt härlig atmosfär… Han tillhörde också kungaparets umgängeskrets, ryktades det."