Enligt partisekreteraren Gunnar Strömmer har arbetet i programkommittén kompletterats med inspel från ”tusentals moderater” som bland annat svarat på frågor om vilka ord och begrepp som de framförallt förknippar med sitt parti? På sin Facebooksida berättade Strömmer att ”Frihet och Ansvar” gick segrande ut ur ordstriden. Därför har just dessa två klassiska moderatbegrepp fått äran att utgöra titel på idéprogramsförslaget.
Jag var på plats när partiledaren Ulf Kristersson för lite drygt ett och ett halvt år sedan höll en pressträff om att det nu skulle skrivas ett nytt idépolitiskt program.
Enligt Kristersson var ett syfte med idéprogramsarbetet att M ville befria sig från sina fixeringar vid andra partier för att istället bli ett tydligt "idéstyrt borgerligt parti." Ulf Kristersson menade att 1980-talets försök till idéförnyelse ”stupade” i ett slags besatthet vid Socialdemokraterna medan det sena 1990-talets idénytänk ändade i dagens besatthet vid Sverigedemokraterna.
Jag förstår vad han menar. Under en lång period var Moderaterna noga med att i sina program beskriva sig som ett ”anti-socialistiskt” parti. Att vara mot S var den övergripande idén. I uppmarschen till nya Moderaterna och de första fyra alliansregeringsåren 2006 så befriade sig M från den där anti-S paragrafen. ”Det är dags för S att relatera till oss istället för tvärtom”, sa den dåvarande gruppledaren i riksdagen Mikael Odenberg vid en partistämma runt 2005. Så gick det några år och så kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Och vips blev den övergripande idén att vara mot SD.
I förslaget till nytt idéprogram beskriver sig Moderaterna som ett ”anti-radikalt och reformistiskt” parti. Vilket i mina ögon är ett betydligt sundare förhållningssätt än att vara mot det eller det partiet. I övrigt noterar jag att M blåser till strid mot den ”nya kollektivism” som emanerar från identitetspolitiska irrläror om att människor med vissa etniska bakgrunder, kön och sexuella läggningar bör klumpas ihop i åsiktslikriktade grupper. Det är en bra strid. Bäst är kanske M: s vilja att knyta samman sina idéer i en anda av ”realistisk optimism. Det är i det stämningsläget som nästa valstrid förhoppningsvis kommer att utkämpas. En strid där realpolitiska problem står i centrum, där svartmålning inte kväver optimismen och där irrationella låsningar inte står i vägen för samarbetet mellan vettiga partier med liknande idéer.