Där diskuterade man konflikter som blossat upp om vilken konst, kultur och historia som ska få synas i offentligheten. Frågor som inte minst väckts efter händelserna kring utställningen Medlöperi och Motstånd – Nazismen i Norrköping då och nu, på Stadsmuseet.
Katherine Hauptman, chef Historiska museet i Stockholm, fick frågan om "en armlängds avstånd" och varför politiker inte ska få vara med och bestämma?
– Jag tror att de flesta som jobbar inom museer tycker att man spelar en viktig roll i samhället. Politiker är professionella på att driva politik, men på museer finns en kunskapsgrund, och det är inte samma sak som att driva fram åsikter. Det är viktigt att lyfta fram saker ur olika perspektiv.
Ellika Kyndel, museipedagog på Stadsmuseet, berättade att hon bjudit in Sverigedemokraterna att vara med i utställningen, men att de tackat nej.
– De ville inte diskutera på en saklig nivå, sade hon.
När polisanmälan från SD sedan kom, hänvisade Maria Modig, som varit tf chef på Stadsmuseet, SD-ordföranden till den politiker som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden:
– Det är svårt att bemöta politiker i den här situationen, jag tycker att politiker ska diskutera med politiker.
Mattias Gardell, professor vid Uppsala universitet fick frågan om hur och varför partier som Sverigedemokraterna utmanar universitet, journalister och kulturinstitutioner.
– De här partierna ser framtiden som en dyster plats, och vill i stället hitta sin utopi i det förflutna. Och då är det viktigt att kulturinstitutioner ställer in sig i leden och att journalister skriver om rätt saker.
Patricia Lorenzoni, forskarassistent vid Uppsala universitet, svarade så här på frågan om det är kampen om historien vi ser hända i Norrköping?
– Att SD inte ville delta i utställningen innan den öppnade, visar att kampen om historien inte tar form av ett samtal. Samtalet äger inte ens rum, sade hon och menade att vi måste göra en omförhandling av hur vi minns demokratins historia.
Panelen var ense om att demokratin i dag ifrågasätts och att de principer vi kommit överens om måste skrivas ned.
– Vi behöver en livskraftig demokratirörelse i dag. Vi som är uppvuxna på 70-talet tar demokratin för given, sade Patricia Lorenzoni.
Maria Modig instämde:
– Vi är väldigt individualiserade i dag. Folkrörelser som byggde Sverige på mitten av 1900-talet finns inte i dag. Hur ska tilliten byggas i samhället?