Redan när man kliver in genom dörren till Hemgården –  ett jättehus med sina 22(!) rum – möts man av "hemgårdskänslan", den som är så viktig och som ska genomsyra hela husets verksamhet: Tända ljus, blommor, en öppen spis och möblemang. Som att komma hem, med andra ord.

– Vi är väldigt måna om den känslan. Det ska kännas som att komma hem. Alla rummen har sin egen charm och profil, förklarar verksamhetschefen Jeanette Lanemo-Nordenström.

Några elever släntrar in för dagens lektion i hemkunskap i tillagningsköket, där det några timmar senare blir kurs i matlagning. I en av källarsalarna rullas mattor ut för morgonens yogapass och i ett annat rum konverseras det på engelska. För det är det som är Hemgården, ett "hem" fyllt med aktiviteter från morgon till kväll.

– Vi samarbetar med alla studieförbund, som förlägger sina kurser här. Sedan driver vi egna kurser och hyr ut lokalerna till olika föreningar, andra privata aktörer och kommuner, säger Jeanette Lanemo-Nordenström och exemplifierar med hantverk, språk, vävning, trä- och textilslöjd, körer, jympa, dans, matlagning, teater, sopplunch och frukostmöten.

Och det finns plats för mer. Har man en idé är det bara kontakta Hemgården och lyfta den.

– Veckan har sju dagar och dygnet 24 timmar. Vi är jätteflexibla. Det ligger i hemgårdskänslan att vara det, säger hon.

När den första hemgården startades i Stockholm 1912, var det för att lindra misären i arbetarkvarter som växt upp snabbt i och med industrialisering. Hemgården skulle vara ett fint hem att komma till, oavsett klass, kön eller ålder. Tyglagerskan Karin Nilsson var den som drog igång hemgården i Norrköping 1926 med stöd av bland annat fackföreningar och tygindustrins arbetsgivare.

– Här fick alla lära sig ett hantverk och  "det goda samtalet", att lära sig att argumentera för sin sak, exemplifierar Jeanette Lanemo-Nordenström.

I huset finns flera foton på Karin Nilsson och andra starka kvinnor, däribland "Fogelstadkvinnorna", som satt sin prägel på huset, bland annat med sin kamp om kvinnors rättigheter. Under Hemgårdens första år anordnades det, precis som i dag, en blandning av aktiviteter såsom diskussionskvällar, studiecirklar, författarföreläsningar och familjeaftnar. Allt grundat i tanken att alla har samma värde och att alla ska känna sig som hemma i lokalerna.

Genom medel från Socialstyrelsen, som öronmärkt pengar till projekt som bidrar till att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre, startar Hemgården inom kort  "Vill du sitta ned och prata en liten stund?". Tio träffar för äldre som känner sig ensamma.

– Det här är en fråga många äldre i dag ställer, men samhället har inte tid. Vi märker i samtal med äldre att behovet av samtal är stort. Vår tanke är att man kan komma hit och prata, att känna samhörighet, att känna sig behövd, som en del av samhället, säger Jeanette Lanemo-Nordenström.

Till jul blir det sedan såväl jullunch som mellandagasfika –  "julen ska bli en glad upplevelse" som Jeanette Lanemo-Nordenström säger – och finns intresse fortsätter träffarna därefter.

Hon har även en vision om att få fler yngre att upptäcka Hemgården och att möten då kan ske mellan unga och seniorer.

– Då tror jag att vi kan hitta tillbaka till kärnan i mänskligheten; att mötas över generationsgränserna. Jag tror vi har mycket att lära av varandra!