Hennes mer officiella titel är projektledare och verksamhetsansvarig. Eftersom hon är den enda heltidsanställda personen på teatern är har hon hand om både verksamhet, ekonomi och administration. Men det är det konstnärliga utövandet som ligger hennes hjärta närmast.
Kvartersteatern håller till i Hallarna. Det är en amatörteater som vill fånga upp barn och ungdomar och med en hög svansföring på vuxensidan också. Sedan 2011 har man fått bidrag för att kunna utveckla verksamheten så att högkvalitativa föreställningar kan ges. Och det har man lyckats med trots att alla skådespelare är amatörer och jobbar helt gratis. Man satsar både på klassiker (som ibland skrivs om och skruvas till om upphovsrätten har gått ut) och nyskrivna egna pjäser som medlemmar eller före detta medlemmar skrivit. (läs mer om teaterns verksamhet i faktarutan)
Jag har stämt träff med Frida Nyström på Hallarna. Vi sitter ute i skuggan, för varmt för att sitta i solen. Fridas liv kretsar kring teatern men trots detta vill jag börja i den rätta ändan. Vilka beslut har hon fattat för att bli den hon är idag, 38 år gammal?
– Jag föddes och växte upp i Gävle. Jag följde "tjejnormen" tidigt och blev hästtjej med egen häst dessutom. Min mamma och kusin var hästmänniskor så det var nog inte så konstigt. Att ta hand om en egen häst kräver att man tidigt lär sig ansvar. Man måste vara disciplinerad. Hästen ska ha daglig tillsyn och få möjligheter att ridas.
Frida tävlade i hoppning. Och tävlandet var en av anledningarna att hon redan i de tidiga tonåren gav upp hästintresset för annat:
– Jag gav inte upp hästen som sådan. Jag älskar djur men jag hade svårt för tävlingsmomentet. Att man inte hade något värde om man inte presterade. Det blev allt jobbigare när jag också insåg att inte alla tävlingshästar behandlas väl. Att deras ägare inte alltid är snälla mot dem, säger hon.
I skolan hade hon hunnit till högstadiet. Hon trivdes och hade lätt för sig. I åttan inledde skolan ett samarbete med Folkteatern i stan för ett teaterprojekt.
– Det blev mitt första möte med den kulturella världen. Jag blev fascinerad direkt och gillade tanken att samarbete premieras, inte tävling. Tillsammans kan vi göra något bra utan att slå ut någon annan.
Ungdomarna skrev en egen pjäs i samarbete med en dramatiker på Folkteatern. Den kretsade kring temat Tid. Två professionella skådespelare fanns med men resten av rollerna skötte eleverna och pjäsen blev så lyckad att många föreställningar efterfrågades.
– Vi hade en visionär rektor och att få vara med där har betytt mycket för mig. Så när det var dags för gymnasiet sökte jag in på musikalteaterlinjen i Sandviken. En så kallad Fame-skola med riksintag. Där hade vi en ung teaterlärare som betydde mycket för mig, säger Frida.
Men Frida har också med sig ett visst arv hemifrån, hennes pappa är fritidsmusiker och spelar i ett band.
Frida älskade att vara del av kollektivet på skolan under tre år. Hon hade 21 klasskamrater, alla tjejer. Både teater och dans stod på schemat.
– Att få umgås med så högpresterande och kreativa människor under så lång tid var väldigt givande. Atmosfären var stöttande, vi uppmuntrade varandra. Däremot var vi bara tre från klassen som sedan fortsatte ut i yrkesliv inom branschen
Frida älskade både dansen och teatern men ganska snart stod det klart att det vara teatern som lockade mest.
– Efter studenten gick jag på en skådespelarlinje på Wiks folkhögskola. Den linjen var produktionsinriktad. Vi gjorde mellan fem och sex hela produktioner under året där. Och jag upptäckte hur kul det var. Tanken på att bli skådespelare kändes inte lika lockande. Det är ju en tuff bransch där inte många lyckas.
För en "teaterapa" som inte vill bli skådespelare finns främst två alternativ: dramapedagog eller teaterpedagog. Dramapedagoger jobbar mycket på skolor och andra institutioner som fängelser. Målet är att använda teatern för att nå en bra gruppdynamik och få människor att växa som individer. Teaterpedagogerna jobbar mer med de konstnärliga uttrycksmedlen och är produktionsinriktade.
– Jag blev efter hand övertygad om att det var teaterpedagog jag vill bli. En sådan tvåårig utbildning fanns på Marieborgs folkhögskola.
2005 flyttade hon därför till Norrköping. På den tiden var det inte svårt att få en lägenhet och hennes kille flyttade med.
– Men förhållandet höll inte och jag bestämde mig för att singellivet var bäst. Jag har aldrig varit rädd för att vara ensam, tvärtom jag tycker om det.
Men ödet bestämmer man inte över. Så trots flytten från Gävle träffade hon snart en ny kille från just Gävle! Och det roliga var att han spelade i samma band som hennes pappa.
– Vi levde faktiskt i ett distansförhållande i åtta år innan jag kunde locka honom att flytta till Norrköping.
Frida gjorde sin praktik på Kvartersteatern. Och hon gjorde så bra ifrån sig att hon erbjöds en deltidstjänst på 40 procent.
– Det kändes väldigt smickrande att få ett sådant erbjudande direkt så jag tackade ja. Jag fyllde ut arbetstiden med att jobba på kulturskolan i Söderköping och sätta upp sommarteater där. Bland annat.
2015 blev hon heltidsanställd på teatern där hon nu under säsong tillbringar mycket mer än en heltid på plats men däremellan kan hon ta det lite lugnare.
Det faller på Frida att hålla igång teaterverksamheten både som producent och regissör. Hon måste läsa otroligt mycket för att kunna välja ut pjäser, hon diskuterar med skådespelarna om vem som ska ta vilken roll, eftersom hon leder flera olika uppsättningar samtidigt är det repövningar fyra kvällar i veckan och i snitt varannan helg.
– Det är väldigt kul att jobba i en så här anrik förening och med en otroligt begåvad ensemble. Som sagt alla är amatörer och mellan 13 år och 80 plus! Det är så häftigt att se dem kommunicera över åldersgränserna. Och det finns ingen brist på deltagare. Ofta står 100-150 personer i kö för att få delta i någon av våra verksamheter. Det innefattar förstås också barn och ungdomsverksamheten som Isak Lindberg håller i. Jag är också ansvarig för vårt Danskompani. Jag älskar ju dans och vi försöker integrera dansen i de föreställningar som vi ger, säger Frida Nyström, innan hon slår sig ner i sin kontorsstol för att ta sig an dagens administrativa uppgifter.