– Vi ska vandra vidare till Moa Martinson som väntar på oss, säger Ellika Kyndel och leder en grupp på tolv personer mot den kända författarens staty.
– Det är ingen slump att Moa står här på Grytstorget. Det här är kvinnornas arbetsplats.
Ellika Kyndel är museipedagog på Norrköpings stadsmuseum och guidar oss genom Industrilandskapet – en del av staden som förvandlats från ett skitigt och stängt fabriksområde till ett vackert och öppet kunskapsområde.
Vi befinner oss på den södra sidan om Strömmen. Här, på Grytsområdet, jobbade kvinnor inom bomullsindustrin från 1800-talets senare del.
– Bomullskvarteret var ett enormt kvarter där tusentals kvinnor arbetade. I en sal kunde det vara tusen vävmaskiner igång dygnet runt.
Männen jobbade med att tillverka ylletyger, ett arbete som hade högre status.
I bomullsfabrikerna förekom även mycket barnarbete.
– In på 1940-talet använde fabrikerna fortfarande minderårig arbetskraft.
Moa Martinsons mamma, Kristina Swartz, var en av alla kvinnor som flyttade till Norrköping i slutet av 1800-talet för att ta jobb i stadens textilindustrier. Det var ett slitsamt liv med 12–16 timmar långa arbetspass sex dagar i veckan. Lönerna gick knappt att försörja sig på.
Ellika Kyndel berättar om Anna Särström, Norrköpings första kvinnliga fackordförande, som organiserade väverskorna och krävde att de skulle få högre lön. Något som arbetsgivarna inte såg på med blida ögon.
– Anna Särström svartlistades och fick aldrig komma tillbaka till textilindustrin.
Norrköping var den första staden i Sverige som industrialiserades. Det skedde i mitten av 1800-talet.
– Den första fabriken som byggs här är ett bomullsspinneri, säger Ellika Kyndel och berättar att fabriken stod färdig 1856.
Bomullsspinneriet, som har en gul, slätputsad fasad, ritades av stadsarkitekten Carl Theodor Malm.
– Han tar inspiration av herrgårdar och slott när han ritar bomullsspinneriet. Det kommer att sätta prägel på resten av industrilandskapet.
Slottstemat syns tydligt om man höjer blicken. Flera byggnader i området har tinnar och torn.
1790 byggdes ett av landets tre kronospinnhus i Norrköping.
– Här satt kvinnor på straffarbete för att spinna tråd åt manufakturen, säger Ellika Kyndel och tillägger att kvinnorna inte hade dömts till fängelse i dag.
– I slutet av 1700-talet var det kriminellt att vara arbetslös.
Textilindustrins era tog slut i Norrköping 1970.
– I dag sker tillverkningen av våra kläder långt härifrån där vi slipper se det – i Asien, Bangladesh och Kambodja. Där lever kvinnor och barn som vi gjorde på 1800-talet.
Ellika Kyndel är kritisk till dagens textilindustri i fattiga länder. Under stadsvandringen gjorde hon även en del egna reflektioner kring omvandlingen av Industrilandskapet i Norrköping.
– Resan från industrierna, där kvinnor och även män slitit blod, till att det förvandlas till exklusiva bostadsrätter är lite problematisk. Köper man en bostadsrätt borde det vara obligatoriskt att gå på en industrivandring.
Efteråt poängterar Ellika Kyndel att förändringen av området även har sina positiva sidor.
– Naturligtvis är det underbart att området används, men för mig är det problematiskt att det har blivit något hypat om man samtidigt inte har känsla för historien.