Centerpartiet och Socialdemokraterna är två klassiska folkrörelse- och förhandlingspartier. När det är allvar söker sig partierna ofta och gärna till de breda vägarna. I de pågående kommittéförhandlingarna om en ny och stram invandringspolitik har vare sig C eller S knappt sagt ett pip utåt. Samtidigt har båda partierna starka intressen av att få till en bred uppgörelse i den samhällsfråga som sedan mer än ett decennium har fått en stor del av inrikespolitiken att gå i baklås. Med en bred invandringspolitisk uppgörelse i ryggen där M och S står skuldra vid skuldra kan Centerpartiet återvända till en position där ett borgerligt samarbete är minst lika möjligt som en samverkan med Socialdemokraterna. Partiet är nog berett att göra vad som krävs för att frigöra sig från det närmast asylaktivistiska dike där man genom gymnasielagen hamnat tillsammans med V och MP. I en debatt med Jimmie Åkesson (SD) i Aktuellt i SVT 8 juni upprepade C: s migrationspolitiske talesperson Jonny Cato ett flertal gånger att C var beredd att "pröva alla förslag som finns på bordet" därför att migrationsfrågan "har splittrat de politiska partierna under lång tid." Det är tydligt att C är inne i en process där man bäddar för att kunna vara med på en bred uppgörelse där helst inte V, MP och SD ska orka/vilja/våga vara med.
För Socialdemokraterna handlar det främst om att undvika ett tvåfrontskrig i invandringsfrågan. Den sökta konflikten med SD kostat S många väljare redan som det är. Förlusterna skulle inte minska om man sedan som lök på laxen även försatte sig i ett högervänsterläge där de borgerliga partierna enas om en stram migrationspolitik medan S hamnar i en flummig vänsterbur med V och MP.
Det bästa vore naturligtvis om S och M kunde få till en uppgörelse där även Sverigedemokraterna ingår. Den invandringspolitiska konflikten har precis som Jonny Cato säger splittrat partierna under alldeles för lång tid med resultatet att tonläget har brutaliserats, polariseringen har skärpts och att invandringspolitikens misskötsel har accelererat. Givet att överenskommelsen är solitt stram och tydlig i kärnfrågan om betydelsen av en påtagligt minskad invandring till Sverige under överskådlig tid, så kan det kosta på för SD att - likt ett tjurigt barn - ställa sig utanför en uppgörelse. Den som lever får se hur det blir med den saken. För dagen får vi glädjas åt att tystnaden från S och C indikerar goda chanser för en bättre invandringspolitik i Sverige.