Vimil står för "Vi som mist någon mitt i livet". Hit är alla som förlorat någon välkomna för att prata, umgås, trösta och få tröst, fika och hitta på saker, för att hitta fotfästet i tillvaron igen.
– Styrkan med Vimil är att man får vara som man vill. Man får vara ledsen, glad, gråta. Vi har inte varit med om samma saker, men om liknande. Det är det som förenar, säger Gert Lundblad vars fru Eva avled i januari 2019.
Det gick på en sekund, berättar han. Eva satt i telefon med en väninna och sade plötsligt att "jag mår inte bra". Sedan försvann hon bort.
– Hon hade en diagnos, att blodkärl lätt spricker. Men det här bara hände, det var en vanlig dag i januari. Vi var gifta i 40 år och på en sekund dör hon.
Direkt sökte Gert och Evas son reda på Vimil och visade sin pappa.
– Han var orolig för vad som skulle hända med mig, säger Gert.
Rode Karlsson blev ensam 2013, då maken Sune gick bort. Hon har hankat sig igenom åren på olika sätt, som hon säger, tillsammans med barn, barnbarn och en stor bekantskapskrets. Men när hon läste om Vimil kände hon att pusselbitarna föll på plats.
– Sorg och saknad går aldrig över, men man kan lära sig att leva med det. I Vimil möter man människor i samma situation, som förstår en, säger hon och fortsätter:
– Att förlora sin livskamrat efter nästan 50 år är en katastrof. Ingen kan förstå hur det är om man inte mist någon själv.
Ungefär 15 personer brukar komma på träffarna, som hålls en gång i månaden på något kondis i stan. Här stöttar deltagarna varandra, lyssnar, tröstar och får tröst.
– Alla är måna om alla, ser till att alla får komma till tals och bli sedda, säger Rode.
Små "subgrupper" har också bildats, bland annat har några varit iväg och fiskat kräftor och gått promenader. Genom Vimil kan nya bekantskaper uppstå, det har hänt för såväl Gert som Rode.
– I samband med en sådan här tragisk händelse så prövas vänskapen. Det är inte den sörjande som ska ta initiativet, våga fråga!, säger Gert som säger att fredags- och lördagskvällar är mest ångestladdat:
– Att veta att andra sitter hemma och myser, det skaver. Jag säger inte att de måste ringa mig varje fredag, men någon gång i alla fall.
Gert har träffat nya bekantskaper genom Vimil. Numera spelar han såväl golf som bowling, något han inte trodde att han skulle göra tidigare.
– Vimil kan ge hopp och mod att gå vidare. Att våga göra nya saker, som att spela golf, säger Gert.
Rode har träffat nya vänner, som hon umgås med och pratar med ofta.
– Vi hjälper varandra att komma vidare. Känner man sig ensam en kväll kan man ringa någon och be dem kommer över. Man känner samhörighet, säger hon.
Det Rode och Gert skulle önska vore att flera män hittar till föreningen.
– Det är 90 procent kvinnor. Jag vet inte varför männen inte kommer? Det måste ju sitta flera stycken hemma, som mist någon, säger Gert.
– Jag tror att tröskeln är högre hos män. Det är lättare att sitta hemma och slå på tv:n. Vi hoppas att det här reportaget kan få flera, både män och kvinnor, att hitta Vimil, säger Rode.
Förutom de lokala träffarna anordnar Vimil riksträffar två gånger per år. Det finns även familjeläger för barnfamiljer som förlorat en nära anhörig. Föreningen, som har 1 000 medlemmar, anordnar även resor utomlands.