Frisersalongen som lever kvar i 30-talet

När man kliver in genom dörren – jag väntar mig en liten pingla som förr i tiden men den kommer inte – tar man många kliv bakåt i tiden. Liknande interiörer har jag bara sett på muséer. Men här används allt dagligen. Inklusive en barnstol i original. Pia Andersson som äger salongen nu fixar frisyrerna på samma sätt som förr. Fast preparaten och redskapen är nya.

– Det enda är att jag inte har en hårtvätt där kunden kan luta sig tillbaka. Här får de sträcka sig framåt istället, säger hon.  

På väggarna finns både nya och gamla barberarverktyg och hårvatten vackert exponerade på glashyllor och i dubbel upplaga eftersom bakgrunden består av speglar. Allt är gediget med material som marmor och ädelträ. Den håller för tidens tand. Speciellt som salongen visar tecken på att ha varit välskött genom hela sin existens.

Idag finns förstås inte Gösta Dahlin kvar. Istället driver Pia Andersson salongen men hennes anknytning till den förste ägaren är genuin. 1965 anställdes nämligen hennes pappa Tore Bredberg av Gösta Dahlin. Och 1974 övertogs rörelsen helt av Tore som sedan fortsatte till 2006. Men redan två år efter övertagandet fick han in en medhjälpare i form av sin dotter, Pia. 

– Jag var förstås här i salongen mycket tidigare. Hjälpte pappa att sopa bort håren från golvet och annat. Jag trivdes att jobba med min pappa. Han var så snäll. Så det kändes naturligt att jag utbildade mig till herrfrisör. Efter att jag hade gått en treårig frisörutbildning här i stan jobbade vi sida vid sida från 1976, berättar hon, samtidigt som hon tar emot dagens första kund, Roger Melin, 76 år. Han kommer hit varannan månad ungefär för att återställa den ursprungliga frisyren. 

– Här beställer ingen tid. Alla kommer in spontant. Jag har mest äldre kunder, flera av dem är till och med äldre än salongen! Det innebär att jag har flest klippningar i början på dagen. På eftermiddagarna hinner jag ofta med annat som behöver göras här, säger hon.

Hon är herrfrisör men skägg och rakning ger hon sig inte på. Bara uppfräschning om skägget blivit för vildvuxet. En och annan dam hittar också hit även om alltså Pia Andersson inte är utbildad damfrisör. 

– Det är ofta damer med korta och lättskötta frisyrer, berättar Pia som har som policy att vara billig. En klippning kostar 180 kronor. Punkt slut.

– Jag vill att folk ska ha råd att klippa sig, säger Pia Andersson. 

Hon blir 65 år i år men har inga planer på att sluta sin frisörkarriär. Hon vill fortsätta så länge det går. Och hon är inte orolig att salongen skulle försvinna den dag hon själv lägger av.

– Nej. Det är faktiskt några stycken som har varit här och bett att få köpa min rörelse. Och jag har bett dem att återkomma. Jag skulle ju hoppas att den som tar över i så fall vill fortsätta att bevara salongen som den är. Och de jag pratat med har sagt att det är just det de vill. Men hur det blir när de verkligen har köpt salongen vet jag ju inte. 

Spontant kan jag tycka att din salong skulle bli kulturhistoriskt skyddad. Den ligger ju vid Östra Promenaden som är ett byggnadsminne!

– Ja det har du rätt i, säger Pia Andersson innan hon tar sig an nästa kund. Nu är det dags för Birger Andersson, 81 år. Han har tåldmodigt väntat medan vi pratat och Roger Melin fått sin uppfräschning.