Tidigare har endast patienter med en svår primär hjärnskada, till exempel en stor hjärnblödning kunnat bli donatorer efter döden men nu kan även patienter som avlider efter hjärtstopp donera organ.
I Sydöstra sjukvårdsregionen, som omfattar, Östergötlands, Kalmars och Jönköpings län, har donationerna hittills under året ökat med 40 procent bland annat tack vare detta.
Varje människa som donerar sina organ räddar livet på upp till åtta svårt sjuka patienter. Hittills i år har 11 personer donerat sina organ i Östergötland. Det innebär att upp till 30 människor räddats till livet.
Den metod som hittills använts i Sverige kallas DBD och innebär att en primär hjärnskada är så stor att blodflödet dit upphör och patienten avlider. Den nya metoden, DCD kallad, innebär istället att döden inträffar efter ett cirkulationsstopp och hjärnan inte längre får någon blodförsörjning. Vi båda donationsprocesserna inträder döden då hjärnans funktioner totalt och oåterkalleligen upphör.
Eva Ahlgren Andersson, överläkare på thorax-kärlkliniken i Linköping är regionalt donationsansvarig läkare för de tre regionerna:
– Hela ökningen beror inte bara på den nya metoden. Hittills i år i Sverige har 37 DCD-donationer skett jämfört med hela 140 med den äldre metoden. Men DCD kombinerad med att vårt arbete med att främja donationer under senare år har blivit betydligt mer strukturerat har betytt mycket för ökningen. Personalen på intensivvårdsavdelningarna är numera bättre förberedda att ta de svåra samtalen.
Eva Ahlgren Andersson är anställd på halvtid som donationsansvarig men övriga tiden jobbar hon kliniskt som anestesiläkare på thorax-kärlkliniken och på intensivvårdsavdelningen (TIVA) där beslut om liv och dö måste fattas. Så hon vet också i praktiken hur det är att undersöka om en döende patient kan tänkas bli organdonator:
– Finns de med i donationsregistret är det enklare men många som inte finns med kan fortfarande vara möjliga organdonatorer. Då gäller det att prata med närstående och utröna om en vilja kan ha funnits. Att prata med anhöriga som ofta är i chock är svårt och något vi övar på med sjuksköterskor och läkare på intensivvårdsavdelningar, berättar hon.
Både Vrinnevisjukhuset och Universitetssjukhuset deltar i donations- och transplantationskedjan som sker i samarbete med Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, som är en av tre transplantationsregioner. De övriga två är Region Mellansverige och Södra regionen.
– Ett samarbete som fungerar väldigt väl. Och på Sahlgrenska har man kompetens och behörighet att transplantera alla organ. Men ibland kan ett transplantationsteam från en annan region komma om Sahlgrenska inte kan att ta hand om ett eller flera organ. När det gäller patienter som donerar organ efter döden enligt DBD har vi mer tid att ta tillvara organen då patienten kan vårdas i respirator som syresätter blod och organ under ett dygn efter dödförklaring. Men däremot vid DCD är det lite mer omständligt. Först ska två läkare oberoende av varandra göra bedömningen att livet inte går att rädda. När personen har förklarats som möjlig donator har vi sedan tre dagar på oss att utreda donationsviljan och annat innan de livsuppehållande behandlingen måste avslutas. Sedan är det mer brådskande då cirkulationen till organen upphör. Transplantationsteamet från Sahlgrenska måste vara på plats för att snabbt göra ingreppen, berättar Eva Ahlgren Andersson.