I försvars- och säkerhetspolitiska sammanhang talas det ofta om den ”transatlantiska länken” mellan Sverige och USA. I ärlighetens namn ska det väl sägas att den där länken helst och gärna används av socialdemokratiska försvarsministrar när de pressas i frågan om varför det ska vara så omöjligt för Sverige att bli medlem i Nato. Försvarsministrar som till exempel dagens Peter Hultqvist kan liksom mellan raderna säga att ”varför ska vi gå med i Nato när vi redan är med i USA?”
Sveriges självbild som ”lilla Amerika” var i det närmaste helt oproblematisk under rekordåren på 1950- och 60-talen. Frimodigheten, bilarna, musiken, demokratin, mediefriheten, månlandningen, världspolisandet; allt kom från USA. Vietnamkrig och Terroristkrig har frestat på relationerna från och till. Men länken har hållit. Just nu känns det också extra viktigt att vi vårdar rollen som lilla Amerika.
I USA tycks det nämligen pågå ett slags hoppfullt uppvaknande. Valet av Donald Trump till president 2016 fick flera stora medier i USA att gå i baklås. Polariseringen i samhället kom alltmer att drivas på från stora mediebolag som till exempel CNN och New York Times.
En allt större del av den politiska rapporteringen i stora och viktiga medier förlorade sin journalistiska spänst och oräddhet. För eller emot Trump blev den stora vattendelaren.
För en svensk är det smått omöjligt att inte se likheterna mellan Trumps och Sverigedemokraternas påverkan på den journalistiska kvaliteten. När det blir viktigare att vara mot Trump/SD än att bedriva sann och relevant journalistik i sakfrågorna så känner folk det och agerar därefter.
Men det finns ljuspunkter. Tänkande och orädda människor går mot den fördummande och konfliktskapande strömmen.
Bari Weiss sa nyligen upp sig som debattredaktör på New York Times. Hon hade tröttnat på att smutskastas - även av kollegor och chefer - för att hon vördade tidningens grundval om att vara ett forum för "all questions of public importance". Hennes avskedsbrev är starkt och hoppingivande. Ett upprop i Harpers Magazine (7 juli) förstärker de positiva förhoppningarna om USA. En bra bit över hundra profilerade och kända skribenter från alla håll och kanter slöt upp bakom uppfattningen att den bästa vägen att besegra dåliga idéer är att debattera argumenten och inte att försöka tysta dem eller att önsketänka om att idéerna inte finns.
Sverige behöver ta intryck. Vi har Ola Wong och vi har Jörgen Huitfeldt. Och vi har några till. Men mer behövs om vi på allvar ska hävda oss som lilla Amerika.