– Men det är en stor skillnad. De erkända nationella minoriteterna har historiska och långvariga band i Sverige. De är en del av Sveriges historia sen länge. Det är skillnad på minoritetspolitik och integrationspolitik, säger Raija Arvidsson, hållbarhetsstrateg på Norrköpings kommun och kontaktperson för den största minoritetsgruppen i Norrköping, sverigefinnarna.
För tio år sedan ingick Norrköpings kommun så kallat förvaltningsområde för finska språket utnämnt av staten. Raija har till uppgift att se till att sverigefinnarnas rättigheter tas till vara.
Som skyddad minoritet ska man ha möjlighet att kunna prata sitt ursprungsspråk i kontakt med myndigheterna till exempel. 10 000-15 000 Norrköpingsbor har finskt ursprung, det vill säga sju procent av befolkningen. Av dem är cirka 2500 arbetskraftsinvandrare som kom till Sverige på 50-, 60 och 70-talen. Men banden med Finland sträcker sig längre än så. Här talar vi om århundraden. Finland var en del av Sverige från medeltiden fram till 1809.
Det är framför allt den äldre generationen som nu måste få sina rättigheter tillgodosedda med äldreomsorg antingen i hemtjänsten eller i särskilda boenden.
– Ofta återgår man till sitt ursprungsspråk när man drabbas av demens och då måste vi ha beredskap med personal på avdelningarna alla tider på dygnet som förstår finska. Idag finns två sådana enheter inom kommunen, en privat och en kommunal. Här samarbetar vi nära med Merja Kanerva på vård- och omsorgskontoret som har ett speciellt ansvar för de finska brukarnas äldreomsorg.
Raija Arvidsson berättar att tredje generationen Sverigefinnar är den största gruppen och många av dem har fått ett nyvaknat intresse för sitt finska ursprung och språk. Ingången visar sig ofta vara den finska musik såsom hårdrocken som ju vunnit internationella uppmärksamhet bland annat med bandet Lordi.
– Men tyvärr har vi nästan tappat generationen däremellan som jag själv tillhör. Jag kom hit som sexåring och det finns många i min grupp som tappat bort sitt ursprung och språket. Men det är roligt att ungdomarna börjar vakna till liv. Idag sker fortfarande en viss invandring men då är det ofta akademiker som kommer hit som arbetskraft, säger Raija.
Även förskolebarnen har rätt att få prata finska. Men kommunen har ingen finskspråkig avdelning. Däremot finns två förskolor som erbjuder stöd på finska.
– Vi har en ambulerande förskollärartjänst på 50 procent. Men den är tyvärr vakant just nu, säger Raija.
I år är det alltså 10-årsjubileum för det finska förvaltningsområdet och meningen är att det ska uppmärksammas lite extra i samband med firandet av de nationella minoriteternas egen dag, den 1 oktober på Stadsmuseet.
Och nyligen arrangerade ABF en finsk afton i Hallarna då Sveriges okrönta tangodrottning Darya uppträdde tillsammans med Månskensorkestern för att uppmärksamma den stora gruppen Sverigefinnar i Norrköping.
– VI vill ju gärna ordna kulturella evenemang också eftersom den kulturella identiteten är viktig. Vi visar finska filmer på Cnema och har ibland teaterförställningar i samarbete med Riksteatern Norrköping. Dessutom firar vi gärna speciella finska kulturdagar som Mors dag, sverigefinnas dag och självständighetsdagen, berättar Raija Arvidsson.
Lagligt skyddade nationella minoriteter i Sverige är judar, romer, sverigefinnar och tornedaling. Dessutom räknas samerna som en minoritet men de har också en särställning som urfolk. De skyddade minoritetsspråken är jiddisch (inte hebreiska), romani chib, finska, meänkieli, och samiska. Flera av språken finns i många olika varieteter och alla ingår i skyddet.
– Som hållbarhetsstrateg är det min uppgift att se till att samer och tornedalingarna också får sina rättigheter till godosedda även om de inte ingår i ett förvaltningsområde och inte alls är lika många i vårt län som Sverigefinnarna. Min kollega Anne Olofsson här på kommunstyrelsens kontor har ansvar för romer och judar, berättar Raija Arvidsson.
Staten skjuter årligen till pengar till kommunen att användas för dem som jobbar med den sverigefinska gruppen. Idag handlar det om tre basbeloppeller 1980000 kronor per år. Pengarna ska användas till merkostnader som arbetet inom förvaltningsområdet medför exempelvis samrådsmöte, kulturella aktiviteter eller material.