De sex kvinnorna går en prova-på-kurs i cyanotopi; en av de allra äldsta fotografiska teknikerna uppfunnen på tidigt 1800-tal. Tidsfönstret då kursen kan hållas är kort. Det måste ske ute och vara en någorlunda solig sommardag. Annars blir det inget.
Fotografen och kursledaren Eva Lundblad förklarar:
– Tekniken finns dokumenterad 1842 då en kvinna i England, Anna Atkins, publicerade världens första fotobok. Men tekniken hade funnits och används långt innan dess. Anna var botanist och boken innehåller massor av växter dokumenterade i denna tidiga fotografiska teknik.
Men varför tar ni upp detta idag när det finns så många sätt att ta bilder på?
– Kanske just därför. Idag är bilden otroligt viktig. Vi översköljs av bilder överallt. Jag som jobbar som fotograf kände ett behov av att ta ett steg tillbaka. Att hitta en teknik som sjöng långsamhetens lov. Och då passar cyanotopin jättebra in. Jag märker på kursdeltagarna som kommer från mer eller mindre stressfyllda vardagar hur det långsamma handhavandet gör att alla varvar ner och njuter av att se bilden växa fram på pappret, säger Eva som nu håller kurs i tekniken för femte året i rad. Medarrangör är Linda Moberg, ägare av butiken POPSI.
Nu är det dags att också försöka förklara hur tekniken går till. När man ser de vackra bilderna med den blå bakgrunden tänker man kanske inte i första hand på vad vi idag kallar fotografi.
Här använder man vanligt ofärgat akvarellpapper som grund. Men det går också bra att använda andra material som tyger. Långt i förväg har Eva reparerat pappret med den kemiska vätska som är grunden för tekniken, en mindre giftig och snällare kemikalieblandning än det som sedan blandades ihop när de första "riktiga" fotografierna såg dagens ljus.
– Det innebär att också barn kan använda sig av den här tekniken och jag har haft barn och ungdomar som deltagare i kurserna, säger Eva.
Till den här kursen har deltagarna plockat olika växter i parken. Nästa steg är att skapa ett verk genom att lägga växterna på det ofärgade pappret. Sedan är det dags att lägga arket i solen eller på den ljusaste punkten man kan hitta. Och därefter är det bara att vänta. Pappret ska bli blått när det är klart och växterna ska framträda som vita mönster:
– Väntetiden varierar beroende på hur mycket uv-strålning det finns i luften. Det är uv-strålarna som sätter igång den kemiska processen. I skarpt solljus är bilden klar på kanske två minuter. Är det disigare eller halvmolnigt kan det dröja 20 minuter innan den blåa färgen framträder. Och vill man ha en mörkare blå färg måste man ha mer tålamod och vänta längre, säger Eva.
När man tycker att man fått den bild man vill ha plockas växten bort och pappret läggs i vatten för fixering. Sedan får den torka.
Vad ska det bli av dem? Små blå pappersbitar med mönster har en begränsad användning?
– Man kan variera i det oändliga med storleken på själva botten. Nu gör vi små dekorativa tavlor. Men trycktekniken kan användas på tyger som kan bli kuddar eller kökshanddukar till exempel.
Eva Lundblad menar att det allra roligaste med tekniken är att resultatet är oförutsägbart och därmed är den också förlåtande. Man kan aldrig riktigt veta hur tavlan blir.
– Det gör att vi har otroligt roligt när vi håller på, säger hon.