Inför några elever i taget berättar Isak, Tove, Deborah, Ali, Albert och Hannah vad de var med om under sin resa till Polen i höstas. På skärmar sitter fotografier och texter som de skapat, och klasskompisarna får en insyn i inte bara det hemska som hände i och med själva förintelsen, utan även fördomar mot judar och hur nazisterna systematiskt startade utrensningen, lite i taget – det som burkar kallas "de fem faserna".
– Judarna hade redan haft dåligt rykte, som många valde att tro på. Nazisterna valde att framföra ryktena, genom att exempelvis göra affischer, så att resten av tyskarna skulle hålla med dem, berättar Ali Jawhar.
– Jag trodde inte att det fanns så många fördomar, fortsätter klasskompisen Deborah Nininahazwe.
Vidare får eleverna veta om hur judarna segregerades, alltså skiljdes från övriga befolkningen, och sedan tvingades flytta till ghetton, för att slutligen deporteras till koncentrations- och förintelseläger och förintas. Sex miljoner judar, men även homosexuella och andra människor som inte passade in i nazisternas "ariska ideal" mördades under andra världskriget.
Sedan den 27 januari 1999 har förintelsens minnesdag varit en nationell minnesdag i Sverige. Just den dagen år 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau av sovjetiska Röda armén. Under sin resa till Polen i höstas besökte eleverna bland annat Auschwitz-Birkenau. Alla berättar de om hur det var svårt att ta in alla hemskheter som hänt där.
– Efteråt satt vi och åt på en restaurang inne på området. Där folk hade dött..., säger Hannah Ljung.
Många av besökarna grät, berättar de.
– Jag hade förberett mig på att jag skulle reagera mycket, men det var svårt att förstå när vi var där. Det var så overkligt, säger Deborah Nininahazwe.
– Jag hade sett bilder från lägret innan, och hade velat ta in det mer där. Men det kom mera efteråt, säger Tove Karlsson.
För Ali Jawhar innebar besöket även en annan dimension:
– Det var sorgsamt att går runt på Auschwitz, men jag tror att det var lite enklare för mig att smälta in det, eftersom mitt folk, Yazidierna, också varit med om folkmord och vi pratat mycket om det hemma.
Sina nyvunna kunskaper vill de nu sprida till andra.
– Man blir mer motiverad att se till att sådant här inte händer igen. Även om jag förstod det innan, så har det blivit mer påtagligt hur mycket rasism det finns, säger Tove Karlsson.