Louise Elander, som satt hemma i Norrköping och läste, var till slut tvungen att skriva till sin väninna i Luleå och fråga om allt var bra med henne och hennes åttaåring Tintin.
– Jag fick svar av henne och allt blev ett enda kaos, berättar Louise och rösten når knappt fram när hon än en gång måste inse att det outhärdligaste av allt faktiskt har hänt. Hon hade genom åren upplevt hur mamman genomlidit en uppslitande vårdnadstvist och på senare tid oro för sonens säkerhet.
Tintin hittades död efter ett besök hos sin pappa. En pappa som han var rädd för. Både polisen, skolan, och de sociala myndigheterna hade slagit larm upprepade gånger om pojkens utsatta situation. Men tingsrätten tolkade lagen som att pappan borde kunna ha umgängesrätt några få timmar varannan helg.
Det har snart gått två veckor efter händelsen när jag träffar Louise Elander på ett fik i Norrköping. Men den finns med oss genom hela samtalet. Att tänka på något annat är svårt. Sorgen men också ilskan ligger fortfarande bara tunt under huden. Men hon vill berätta och hon vill att den lilla pojkens död ska leda till att den lagstiftning som reglerar barns rätt till sina föräldrar och föräldrars rätt till sina barn förändras och bli tydligare. Barnets rätt till trygghet och säkerhet måste vara viktigast.
Och Louise är numera inte ensam. Den lilla pojkens död har skapat en chockvåg genom Sverige. Från statsministern över andra politiska partier, intresseorganisationer till en rad enskilda människor som via olika trådar på sociala medier menar att nu måste något hända.
Louise själv har också agerat tillsammans med kända och okända människor på sociala medier. På söndag blir det en tyst manifestation utanför stadshuset i Linköping under hashtaggen #Lex Tintin.
Louise är anestesiläkare. För lite drygt 20 år sedan började hon sina läkarstudier i Linköping. De blev ganska snabbt ett gäng tjejer på utbildningen som började umgås. En av dem var mamman som nu bor i Luleå. Gänget, som sedan länge är färdigutbildade läkare på olika platser i Sverige, har fortsatt att hålla kontakten. Och umgås när de har kunnat.
När det fruktansvärda inträffade bestämde de sig efter att chocken lagt sig för att de inte kunde tiga. Någon hade redan myntat det samlande uttrycket #LexTintin och de drog igång sin egen sida på Facebook.
– Vi fick kontakt med kända och okända. Och så fick jag kontakt med en tjej i Linköping som tyckte att vi borde göra något mer än skriva på sociala medier. Jag kände henne inte. Jag har ju aldrig gjort något sånt men tanken föddes att vi borde visa också utåt att något måste hända.
– Vi tog kontakt med Lilla hjärtat Vänförening som på många sätt är en parallell tragik. Och så småningom föddes tanken att vi skulle organisera en manifestation. Och nu blir det på tre platser i Sverige på söndag. I Linköping, Kalix och Luleå. Också i Stockholm planeras en manifestation men först den 9 februari då Tintin skulle ha fyllt nio år, säger Louise och rösten har svårt att bära igen.
Manifestationen kommer symbolisk att vara tyst. Inga tal eller appeller.
– Vi kommer att visa på skyltar vilka krav vi ställer och vi hoppas att folk kan visa sin solidaritet genom att placera gravljus, gosedjur eller något på en plats som vi iordningställer.