Jag kan känna igen mig i mycket av det slags rationalitet som inrikesminister Mikael Damberg uppvisade när han gästade SVT: s program "30 minuter" på onsdagskvällen. Damberg har siktet inställt framåt; varför älta varför problem har uppkommit? Låt oss istället se till att lösa problemen med skjutningar, sprängningar, arbetslöshet och skolmisslyckanden! Det är en bra attityd; en klassisk och vägvinnande attityd för Socialdemokraterna. Det finns dock ett besvärande och oroande hack i Dambergs resonemang.
Problemen som finns i Sverige är svenska problem; så är det. Det kan aldrig beskrivas som "invandrarnas fel" att Sverige under det senaste decenniet har utvecklats till ett eldorado för gangsterism. Problemet är svenskt och har något fel begåtts så är det Sverige som är ansvarigt. Hacket i Dambergs resonemang är att han ytterst motvilligt, och först efter programledaren Anders Holmbergs återkommande påtryckningar, kan tillstå att den omfattande invandringen till Sverige har samband med de svenska problemen med mördande gängkriminalitet. Det där hacket i hans resonemang är inte bra.
De svenska problemen mystifieras. Varför har Danmark 46 döda i gangsterskjutningar under tio år medan Sverige har 47 döda under ett år? Här finns orsaker och samband som en väldigt stor del av Sveriges befolkning inser och förstår. Det har inget med rasism eller främlingsfientlighet att göra. Det har däremot att göra med en överdimensionerad svensk invandringspolitik och med en därpå följande misslyckad integration.
Det hade varit väldigt mycket vunnet om Mikael Damberg enkelt och rakt tillstått detta, istället för att nu liksom låta sig behöva pressas till att överhuvudtaget nämna invandringen som orsak till problemen. Här skapas ett avstånd till verkligheterna på ett olyckligt sätt. Jag är inte dummare än att jag förstår att Mikael Damberg upplever att han politiskt behöver tassa på äggskal i de här frågorna. Socialdemokraterna är alltmer beroende av partnerskap med egna aktivistiska partikretsar och med små partier till vänster och med Centerpartiet med sitt starka stråk av marknadsekonomisk liberalism. I de lägren är invandringsproblem en no-go-zon. Och är man i politiken så är man. Men det bör finnas en medelväg här.
Både Annie Lööf och Nooshi Dadgostar är resonabla och verklighetsnära politiker och människor som borde inse att förnekelse av invandringsproblem är den snabbaste vägen till ökade invandringsproblem. Mitt starka frändskap med Mikael Dambergs rationalitet är obrutet. Men ska den hållningen vinna mark så krävs trovärdiga och folkliga förklaringar till varför det har blivit som det har blivit.