Och inte bara där, utan i 13 städer till över hela Sverige.
Något som överväldigade initiativtagaren AnnaNova Gylling Linder, som Folkbladet intervjuade förra veckan.
– Det visar att det behövs. Det blir som terapi, att man gör något.
Det var efter att hon skapat facebookgruppen "Brinn för Esmeralda" – som senare bytte namn till "Brinn för barnen" – som hon insåg att hon inte var ensam i sorgen. På ett par dygn hade gruppen 1 000 medlemmar. Efter två månader cirka 23 000.
– Det var så många som var ensamma i sin sorg, men genom gruppen kan vi stötta varandra. Sådana som inte hade en relation till Esmeralda, som gick runt och led. En destruktiv sorg. Jag ville samla alla de här människorna och göra något vackert för Esmeralda, att plocka fram goda bitar i stället för ilska och vanmakt.
På söndagen var det alltså dags. Strax innan klockan 17 började människor dra sig mot Hörsalsparken, där arrangörerna skapat en stor skylt till Esmeraldas minne med rosa-vita-röda ballonger, bilder på henne och texter om att det aldrig mera får hända. Stämningen är lugn, människor går fram och tänder ett ljus och sätter under skylten. Det är barnfamiljer, ungdomar, äldre. Sorgen finns hos alla. Någon gråter öppet, många torkar tårar.
Väninnorna Anne-Marie Ringdahl och Ingalill Fredriksson har gråtit mycket sedan de fick veta att lilla Esmeralda hittats död. Nu kändes det fint att tända ljus för henne.
– Det är så många känslor. Det är svårt att förstå. Att inte de sociala myndigheterna gjorde mer?, säger Anne-Marie.
– Det får aldrig hända igen, fortsätter Ingalill.
Mathilda Johansson, Zanna Sköldborg och Malva Sköldborg arrangerade manifestationen i Hörsalsparken. De har alla tre följt händelserna kring Esmeralda och även de gråtit mycket.
– Jag har själv tre döttrar och en i samma ålder som Esmeralda. Hur kunde det få bli så här? Det måste till en lagändring, säger Zanna.
Systerdottern Malva instämmer:
– Det är så hemskt. Man kan inte sluta tänka på hur rädd hon måste ha varit.
Mathilda Johanssons föräldrar är familjehem, så hon har själv erfarenhet av att ta emot barn som behöver hjälp.
– Jag har träffat så många barn som kommit till oss. Jag förstår inte hur man bara kan få klippa kontakten med familjehemmet?
Alla tre kan tänka sig att hålla fler manifestationer om så behövs. För de är ense:
– Vi slutar inte förrän det blir en förändring.