På måndagseftermiddagen startade de folkvalda politikerna i Norrköping upp säsongen som kommer att ändas i juni nästa år; då valrörelsen klappar på dörren. Dit kändes det ganska långt denna soliga måndag som inledde hösten. Mötet började med att ett antal av politikerna vittnade om sina upplevelser under den "Dialogdag" som kommunförvaltningen arrangerade tidigare under måndagen för att få till möten mellan ledamöterna i fullmäktige och företagare/företag i Norrköping. En angelägen dialog kan man tycka med tanke på Norrköpings kommuns vådliga utförsbacke i förtroendeligan när näringslivet betygsätter landets kommuner. Nästa punkt på dagordningen ägnades åt inre tjänst skulle man kunna säga. Tjänstemannen Olle Kylensjö redovisade resultatet i en enkät som skickats ut till 129 ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige. De 104 personer som svarade på enkäten föreföll vara mer än hyfsat nöjda med arbetsformer och tider och voteringar och sådant. Något fler ledamöter ville hellre ha möten på dagtid istället för som idag från halvfem på eftermiddagen och fram till tio på kvällen. Men det var i stort sett jämnt skägg. Sedan hettade det till. Nästan hälften av ledamöterna ansåg att fullmäktige ägnade sig åt "fel frågor". En stor majoritet ansåg dessutom att frågorna redan var avgjorda när de kom till fullmäktige och att kommunfullmäktiges möten därför enbart var symboliska! Vilket väl inte kan beskrivas som något annat än en rejäl körare rakt in i den representativa demokratins solar plexus. Fel frågor och symboliska möten är knappast något som eggar och attraherar demokratiska intresserade medborgare i Norrköping. I debatten efter föredragningen undveks dock kliniskt de tunga frågorna; inläggen handlade uteslutande om mötestider och om spekulationer om livssituationen - ensamstående mammor - hos möjliga fullmäktigeledamöter. De grundläggande frågorna om fullmäktigeförsamlingens demokratiska betydelse borde ha orsakat mycket stor uppmärksamhet. Så blev det inte. Ledamöterna upplever sig vara betydelselösa. Men märker det liksom inte. Mötestider och sådant är självfallet inte oviktigt i sammanhanget. Men den som förväntas lägga tid på fullmäktigemöten torde väl främst vara intresserad av att de insatser man gör på sin fritid har demokratisk betydelse; eller hur? I politikens offentliga och öppna organ bör dessutom utifrånperspektiven; medborgarnas; de demokratiska uppdragsgivarnas synvinklar stå i centrum.
Medborgarna återkom när mötet diskuterade höjningen av avfallstaxa i kommunen. Simon Johansson från Moderaterna ville att frågan skulle gå tillbaka till Kommunstyrelsen eftersom M anser att medborgarna riskerar att få betala en "extra skatt" på grund av tillkortakommanden i kommunens hantering. Las Stjernkvist (S) med flera sade sig instämma i en del av kritiken från Moderaterna men hänvisade till ett komplext läge där det gällde att anpassa sig till faktiska omständigheter och till bestämmelser för hur taxor ska tas ut. Moderaterna fick inte något stöd för sin så kallade återremiss av frågan om avfallstaxan. Vilket på ett sätt speglar hur frågan har hanterats och voterats i nämnder och styrelser innan saken kom till fullmäktige. Men vilket också speglar en ofta gedigen genomgång av frågan i förvaltningen och i partierna.
Fullmäktigeordföranden Maria Sayeler Behnam borde ta initiativ till en bred debatt utifrån enkätens resultat. Att fullmäktiges ledamöter inte känner sig betydelsefulla är en allvarlig demokratisk varningssignal.