"Charmig, slug, snabb och hal som en ål"

Ledarsidans sommarserie- Fem söndagar om de arabiska såren efter våren.(4)

Cecilia Uddén, här fotad då hon fick Stora journalistpriset 2011, är radions korrespondent i Mellanöstern och en av författarna i antologin "De arabiska såren".

Cecilia Uddén, här fotad då hon fick Stora journalistpriset 2011, är radions korrespondent i Mellanöstern och en av författarna i antologin "De arabiska såren".

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Krönika2021-08-01 06:34
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Cecilia Uddén är Sveriges radios ärrade och ärade korrespondent i Mellanöstern. Under den arabiska våren 2011 reste hon mellan Egypten, Syrien, Tunisien och Libyen och rapporterade om demonstrationer, övervåld och om diktatorer som störtades. Cecilia Uddén medverkar i den nya boken ”De arabiska såren” som gavs ut av Timbro förslag tidigare i år 2021. Boken är en antologi under Eli Göndörs redaktörskap och består av ett tiotal kapitel där tioårsminnet av den arabiska våren 2010–2011 analyseras och kommenteras.

Cecilia Uddén skriver om Egypten; landet där hon bor sedan ett decennium tillbaka. Hennes kapitel har rubriken ”Var vi inte värda ett liv i demokrati?” Hennes text inleds med en annan och lika dramatisk fråga: ”Varför måste vi araber vara dömda att välja mellan militärdiktatur och islamism?”

Vilket är fullt berättigade frågor. Cecilia Uddén skriver: ”Tio år efter den arabiska våren är Egypten ett land utan satir och politiska skämt, ett land med mindre frihet, högre arbetslöshet, fler fattiga, fler politiska fångar än under den störtade diktatorn Mubarak.”

Egypten stod i händelsernas centrum under en stor del av den arabiska våren. De väldiga och uthålliga demonstrationerna på Tahrir torget i Kairo blev en följetong i världens all media. Cecilia Uddén rörde sig som en fisk i vattnet på torget och runt om kring i maktkampens olika läger. Hennes kapitel i boken är helt fascinerande, skrämmande, roligt, insiktsfullt, dystert och levnadsklokt. Och mycket lärorikt för mig. Mina förkunskaper om Egyptens och arabvärldens historia och maktförhållanden är inte särskilt mycket att hänga i julgranen. Uddéns journalistiskt drivna text är mycket kunskapsintensiv men hon berättar på ett sådant sätt att kunskaperna är inbjudande och inte bortstötande. Berättelsen förs framåt av människor hon mött, intervjuat och samtalat med. Eller försökt samtala med. Cecilia Uddén har en särskilt vass blick för politiska realiteter. Hennes beskrivning av en av ledarna för det Muslimska brödraskapet i Egypten Essam El Erian är rättfram: ”Han var både charmig, slug, snabb i repliken och hal som en ål.”

Det Muslimska brödraskapet kom till makten i valet efter det att den tidigare presidenten Mubarak tvingats bort från makten. Brödraskapet blev inte gamla vid rodret utan störtades i sin tur av militären igen. Cecilia Uddén beskriver hur Essam El Erian uppges ha dött den 14 augusti 2020: ”Enligt fängelsekällor dog han av en hjärtattack efter ett gräl med en medfånge om framtida strategier för det Muslimska brödraskapet.”

Karta: Tahrir Square